Lyssna hör dina guider tala till dig. De vill visa dig den mystiska vägen. Inte kan du göra något mer än att bara lyssna. Jag har nu varit i en direktkontakt med mina guider varje dag allt sedan den senaste själsretreaten 23–24 april ” När ljuset kommer åter”. Så tydliga som nu har de aldrig varit i varje liten stund av mina dagar och nätter. Jag förstår att jag också laddar inför nästa själsretreat den 11–12 juni ”Kollektiva traumans visdom, en gåva till livet”. Den kommer att handla om hur vi kan öppna den mystiska kärlekskraften ur våra traumans visdom. Det är i dem som vi gömmer vårt högre syfte. Den 20 maj startar ritualen inför denna retreat.

Den tid som är nu efter den sista retreaten öppnade en ny dörr inför livets mysterium. Ljuset svämmar över till alla empatiska själar just nu. Jag har fått två nya uppdrag för att skapa gränser för det kollektiva medvetandet och det ljus som öppnas alltmer just i denna tid när det är totalt kaos i samhället, i världen och i många människors inre världar. Idag gjorde jag det sista arbetet för att avsluta och göra mig redo för den ritual som öppnas inför den visdom som nu väntar på att bli levd.

Att vandra den mystiska vägen kräver mycket tydliga gränser och att leva i balans med allt. Vi följer de systemiska och andliga lagarna i varje steg vi tar. När vi går den vägen gör vi det från vårt ursprung och vårt högre syfte tillsammans med vår fysiska biologiska kropp med alla sinnen, vårt intellekt och känslor. Här behöver vi skilja mellan tankar och intellektet. Gamla tankar drar oss till det förflutna så att vi ska fortsätta att göra som vi alltid gjort, medan intellektet öppnar för allt större förmågor i takt med vår expansion av vår själs fält. Därför kallar jag den processen själens intelligens. Kroppen kan hela oss om vi överlämnar oss. När det sker kan vi inte på något sätt stoppa denna process med tankens kraft. När vår kropp, våra känslor och vårt intellekt är i förening med vårt ursprung och vårt högre syfte finns inte ord för vad vi kan uträtta. I det kan vi lugna våra tankar som kan få komma till ro djupt inne i vår famn. Det enda sättet att lugna tankarna är med kärlek. Allt det vi lärde oss att göra som barn och fortsätter att göra ger oss gott samvete även om det är helt tokigt och också farligt. Detta samvete är vi totalt blinda för och det har bland annat skapats genom tankekonstruktioner och härmningar. Om du är med ett barn i treårs åldern ser du tydligt denna härmande process.

Går vi istället emot det vi lärt oss som barn får vi dåligt samvete även om det är bra för oss. Samvetet är när sammanlänkat med våra inre sabotörer som reagerar instinktivt efter vad de lärt sig. Det jag säger här gäller också hela mänskligheten. Vi är totalt blinda tills den dag vi ser och då får vi dåligt samvete om vi väljer en annan väg. Men en annan väg väljer vi nu mänskligheten och det går mycket sakta. Vad konsekvenserna av dessa val innebär vet vi ännu inte, men fler och fler följer sin själ i stället för sitt eget och det kollektiva samvetet.

Livet handlar inte om vad vi gör utan vem vi är.

Om du är vem du är så bidrar du till mänskligheten och jorden just nu och då spelar det ingen roll vad du gör. Men om du gör utan att vara den du är öppnar du inte för något bidrag. För att bidra behöver din filosofi, teori, energi och att ditt handlande kommer inifrån. För det kan vi för en tid gå med andra läromästare för att komma i kontakt med vårt ursprung och vår egen läromästare. En dag släpper vi taget och går vår egen väg. Vårt ursprung är inget vi kan ta på, det är en energi som vi kan beskriva som vårt gudomliga jag. När vi möter detta ursprung kan vi se världen på så många andra sätt från många olika verkligheter, dimensioner och tidszoner. Vi kan då öppna för att förena: den fysiska, emotionella, intellektuella och psykologiska med den psykiska (clairvoyance), energetiska, intuitiva och mystiska.

Den mystiska vägen är vårt själskontrakt, alltså vårt högre syfte. För att öppna den vägen behöver vi bryta flera energikontakt med kollektiva föreställningar som skapat vårt samvetet. Det kollektiva samvetet sitter så djupt i oss. Vi ser dem genom tusenåriga arketyper som vi föds in i. Sakta håller de nu på att släppa taget och andra arketyper får ta allt större plats. Den re-mytologiseringens tid som nu öppnats ger oss både smärta och glädje när vi börjar att kunna se det system som vi människor fötts in i.

Intuitionen öppnar vårt andliga och själsliga system för att vi ska kunna gå den vägen. Vår intuition och livets mysterium öppnas när vi börjar att transformera vårt mörker mycket medvetet, en resa som pågår hela livet. Vi går inte till vårt mörker utan vi tar det när det kommer i vår väg i livet. Det öppnar också för att kunna se, känna och förnimma energi. Det betyder att om vi behöver sätta gränser behöver göra detta på alla plan. Många tror att det räcker med fysiska gränser, andra bara energimässiga. Ytterligare några tror att det räcker att överlämna allt till det gudomliga och sina guider. För mig är det tydligt att alla tre behövs för att gränsen ska vara tydlig och gränser behöver vi för att det vi tar emot ska kunna få flöda fritt.

När vi är i kontakt och i enhet behöver vi inte alls skilja mellan dessa tre: fysiska, energimässiga och gudomliga. De sker samtidigt. Det är då vi vandrar på den mystiska vägen.  För mig är nu livet en följd av övergångar. Temat för våren själsretreater har jag fått från min vägledning och däremellan blir jag också använd i livets övergångar utan att ha arrangerat något. Resan med koncept Totality började under sommaren 2021 under en följd av övergångar. Det är nu andra gången i mitt liv som jag gör ett helt nytt val att verkar i världen, som öppnar en helt ny riktning både i livet som helhet och i det som jag arbetar med. Jag kallar mig inte längre terapeut och inte på något sätt yrkesarbetare. Jag arbetar dock och ibland tar jag betalt och ibland inte. Möjligen kan jag kalla mig coach och energiarbetare, om jag nu skulle vilja kalla mig något. För mig känns det bättre att tala om mina förmågor i sin reltion till livet. De identifierar mig inte utan är förmågor. Jag ser nu min främsta uppgift att bidra till det kollektiva medvetandets expansion. Förra gången jag gjorde ett helt nytt val var för femton år sedan när jag lämnade välfärdens Sverige efter tjugofem år för att på heltid verka som Psykosyntes- och traumaterapeut, ledarutvecklare och energiarbetare.

Det är först de sista fyra åren som dörren till mitt ursprung öppnats från total medvetenhet. Det betyder att jag till slut inkarnerat för att inkarnera i detta liv. Det är också nu jag möter mitt högre syfte. Den dag när jag stod där för femton år sedan och fick min examen som psykosyntesterapeut förstod jag: att det var nu det började. Jag är inte färdig och kommer aldrig att bli färdig. Mitt ”statement” den dagen var: Kroppen är mitt redskap. Resan med kroppen i min mänskliga och andliga resa började mycket medvetet den dagen, med mig själv och andra.

Innan jag nu berättar om den sista själsretreaten och mina två sista uppdrag som handlar om gränser och det kollektiva samvetet som håller på att lösas upp vill jag först berätta något om själsretreater.

Själsretreaters öppningar

Alla retreater öppnar för den energi som jag kallat Totality. Det är en energi som är dov, långsam, djupt grundande och som kan följa moder jord frekvenshöjningar. Den har aldrig en högre frekvens än moder jord. Den lämnar aldrig horisonten. Jag öppnar den energin gång på gång tillsammans med många andra som samtidigt öppnar sin energi runt om på denna planet. Den energin som var och en öppnar kommer från vårt ursprung, vårt gudomliga jag. Vi är många som medvetet väljer att öppna för vårt ursprung nu för att än mer vandra den mystiska vägen. Det kräver arbete och åter arbete, med oss själva för att ta oss igenom vårt mörker. Den resan är oändlig. Vi kan bli färdiga med vår historia i detta liv när vi till slut accepterar allt och ser de gåvor som den historien öppnade för. Men vårt mörker blir vi knappast färdig med i detta liv, det är precis som ljuset oändligt. För mig är det vägen till livets mysterium. Lyckan är stor när jag hittar mer som gör att jag kan förstår vem jag är samtidigt som jag kan förstå alla andra. Men att se räcker inte, transformation måste ske och det öppnar för livets övergångar.

Några av oss följer den mystiska vägen genom att ta allt igenom kroppen. Jag kallar oss ”Bodysurfer” eller mystiska shamaner. Vi tar allt genom kroppen för att lära oss att inte ha något blockerat i vår kropp i allt fler stunder så att energi kan använda oss för att kunna transformeras. Det är alltså inte vi som transformeras utan energin. Jag kallar därför detta övergångar. Vägen till att vara tillgänglig som bodysafer förutsätter naturligtvis transformation av vårt eget och delar av det kollektiva mörkret. Det är så vi ökar vår medvetenhet både kollektivt och individuellt. (läs mer om Bodysurfer i föregående blogg)

För mig tog det trettio år att ta mig igenom min barndoms trauman för att omvandla dem till gåvor. Det betyder inte att jag är färdig, nej inte på något sätt. Det är bara med den historien jag är färdig. Det är först nu jag kan se och känna mitt ursprung i varje liten cell av min kropp. Den väg jag nu vandrar är totalt annorlunda än den jag själv skapade som barn för att skydda mitt ljus och mitt mörker. Den resan tog mig tre gånger till kollaps för att kunna släppa allt. Jag har mött många med mig som också behövt hamna i kollaps för att komma igenom till ursprung.

När jag bjuder in till själsretreater vet jag att de som kommer är mycket medvetna om att de behöver hitta sin egen energi i mötet med moder jord. Det sker också. Mitt jobb är att för en stund hålla, öppna närvaron och utrymmet för att de ska finna sin inre läromästare och sitt ursprung. I det öppnas ett skuggarbete, ett arbete för att göra vårt mörker än mer medvetet. Vi människor blir inte upplysta genom att söka ljuset utan genom att bli den vi är. I det öppnas kärlekskraften som jag också kallar det magiska ljuset. Detta ljus innehåller både mörker och ljus. Det öppnas när vi vandrar den mystiska vägen. Då skapas allt efterhand bortom vår kontroll och vad vi tror. Vi öppnas för helhet och enhet.

Till hösten startar det sjunde utvecklingsprogrammet där vi lär oss än mer om att arbeta med energi för att öppna för kärlekskraften och det magiska ljuset. Vi får då se sanningar som kan få oss mållösa. Varje program har öppnat för fler sanningar och vi har tagit oss igenom illusioner som skapats av människan på en kollektiv nivå. Vi flyr inte till ljuset där vi kan brinna upp utan stannar på jorden och möter både mörker och ljus, de som är varandras förutsättningar. För att kunna hålla energin behöver vi strukturer. För mig är det hus och den skog jag jobbar i en struktur och en annan är de koncept som skapas. Jag följer energin i takt med moder jords frekvenshöjningar och i takt med de koncept som öppnas. Dessa koncept är inget som jag tänker ut, de kommer till mig och är också ett lärande för mig.

Arbetet är mycket fysiskt men också alltmer energibaserat i andra former. Arbetet är också coachande och med många ritualer. Att gå programmet förutsätter att du har jobbat med dig själv och tagit dig igenom en del av din överlevnadstruktur för att hitta ett sätt att fortsätta på den vägen. Kanske har du som jag gått i terapi i många år eller på annat sätt mött dig själv. Det bör ha skett i möte med andra människor då jag anser att vi inte kan klara att komma ned i oss själva och möta vårt mörker utan stöd. Vi är totalt blinda för våra överlevnadsstrategier och det samvete vi följer.

Denna gång öppnar programmet vår möjlighet att verka i samskapande med det kollektiva medvetandet, Vi lär oss hur vi kan lösas upp i mötet med andra människor, djur och natur samt hela kollektiv. Parallellt möter vi det som står i vägen för var och en och tillsammans för att bli djupt grundade i den vi är. Vi kan inte öppna dessa våra förmågor utan att veta våra gränser och vad vi har att gå igenom först. Att möta sitt gudomliga jag tar lång tid och är både en ljuvlig och smärtsam process. Dit kan vi inte gå, vi tar emot och öppnar för det som öppnas för oss. Det sker när vi kan sätta tydliga gränser. Kan vi hålla oss själva med vårt inre barn och med vårt ursprung är vi öppna för att bli tillgängliga för andra krafter. Är du intresserad av att veta med så kontakta mig på marie@mariefridolf.se eller 0709812963. Du kan också läsa mer på hemsidan www.totality.se.

Nu till erfarenheterna av föregående själsretreat. Den startade 21 dagar före i en ritual som du delvis har fått beskriven i föregående blogginlägg om övergångar. De bloggar som jag skriver är öppningar till moder jords övergångar. Det finns en ordning i dem som inte jag på något sätt skapar. Alla ritualer och själsretreater är inget jag hittar på. De kommer genom min vägledning. Det kan vara långt efteråt som jag förstår vad jag är med om och jag vet inget i förväg. Jag vet inte heller på vilket sätt de kommer att genomföras. Det får jag del i alldeles nära den dagen. Den första själsretreaten som jag skulle ha i september förra året fick jag i sista minuten ställa in då det som skulle ske behövde en annan form än att samla en grupp. De som skulle ha varit med mig hade dessutom redan tagit sig igenom det som skulle ske. Allt var nu öppet för att kunna komma närmare liv och död för var och en av oss. De mötte sig själva i mötet med Sofia och Neptunus utan att jag var med. Så gjorde också jag. Jag mötte livet i ett helt annat skimmer efter att ramlat ned från ett äppelträd. Jag som dessutom är döpt efter en äppelsort: Ingrid Marie. Det var dags att falla ned igen för att möta en annan nivå. För det var jag redan mogen.

Konstigt kanske du tycker! Men inte för mig, för mig handlar allt om hur övergången öppnas och ändras. När den är färdig är allt färdigt så varför ha en retreat då efterdyningarna ändå kommer till alla! Tro inte att jag kommer att ställa in det jag gör, inte alls. Det har inte hänt fler gånger. Vad som händer nu vet jag ej och det är inte jag som styr detta på något sätt. Jag är bara tillgänglig för livets övergångar. Den sista själsretreaten ” När ljuset kommer åter” lyfte fram Sofia igen och denna gång i förening med Ikaros. Vad som skulle hända visste inte jag, det hände i stunden. Därför kan inget planeras.

Ikaros och Sofia i förening kan hålla moder jord

Denna gång fick vi i retreaten stöd av våra visa gudar och gudinnor för att möta det vi behöver möta. Under en tid nu har Ikaros försökt att komma in på scenen i den svenska folksjälen. Han som måste klara att komma ut ur livets labyrint för att komma ifrån det monster som han själv har satt dit. Han skapar sig vingar för att kunna flyga men ack han flög för högt och brann nästan upp och föll så ned igen. Vem möter han väl där om inte Sofia. Hon visdomens gudinna som puttar oss till mänsklig kraft tar emot oss också när vi brunnit upp och bara aska är. Då är hon där för att möta oss. Denna gång kunde Sofia med sin visdom stödja moder jord som fick ta emot och öppna för att energi skulle komma till annan form i en övergång. Ikaros kom till sans och förstod till slut att han behövde stödja Sofia. När de båda kunde vara ett stöd för moder jord, kunde hon till slut öppna för denna övergång. Men energin som kom igenom moder jord ville bara ha mer och till slut fick den ta allt av henne. Hon överlämnade sedan den energi som tog allt i det gudomliga händer och blev så fri. Men först satte hon en gräns för denna energis möjlighet att ta plats igen.

Av detta lär vi oss att människan behöver vara ett stöd till moder jord och inte tvärt om. Ikaros och Sofia visade oss den vägen. Vi behöver följa moder jords frekvenshöjningar och förlösningar i varje steg vi tar nu. Vi behöver skapa kontakt med hennes inre för att vi som människor på denna jord ska kunna ta nya steg. Inget annat finns att göra. Om inte, är vi förlorade som mänsklighet. Då kanske vi till slut också kan förstå att både änglar och demoner är här för att rädda oss så att vi slutar att utarma henne, vår moder jord som föder oss. Vi kan börja med att se hur vi behandlar vår egen moder och andra mödrar. Det är så vi behandlar moder jord. När vi lär oss att verka för jorden innebär det att vi också behöver lära oss att öppna för det mystiska genom andra dimensioner och verkligheter samtidigt som vi är väldigt konkreta i våra ageranden.

Demonerna är här för att få oss ur balans, allt för att vi ska hitta nya kontaktytor. Änglarna är här för att få oss i balans i dessa nya kontaktytor. De tar oss tillsammans bort från det som vi själva skapat, det som skapats ur våra traumavirvlar. Dessa traumavirvlar drar oss tillbaka tills den dag vi är färdig med just denna virvel. Trauma ger drama och när vi är ur detta möter vi livet från vår ursprungsenergi. Vi öppnar nu för okända hav och både demonerna och änglarna håller oss ”on the edge” så att vi inte faller för fort och för ofta. För falla måste vi göra. Vi måste alla falla ned för att möta oss själva på en ny nivå. Då och då behöver vi också ned i underjorden för att transformera vårt mörker. När det sker ler moder jord för hon vet att nu gör vi oss redo för att stödja henne. Det är också nu ljuset kommer ned igenom oss.     

I retreaten mötte vi demonernas dans som gav oss en andning i kontakt med moder jord och våra hjärtan slog med henne. Det öppnade för fötternas dans i ett samskapande. Allt är ett samskapande nu i den stora fotvandringen. Ingen gör något ensam mer. Det är ett pussel och en sammanhållning. Till slut blåste vi liv i livet på ett helt annat sätt. Det väcker en helt ny glädje och en inre frid. Det är nu vi också till slut kan förstå att demonerna också är goda. Det är bara människans tankar som gjort dem onda. Demonerna är här för oss. När vi så möter änglarna så skrattar de med oss och ger oss balans i det nya som vi inte vet något om. Allt dualistiskt är egot och det är människan som gjort änglar goda och demoner onda, krig ont och fred gott samt kärlek gott och ondska ont. Men själen och det andliga är inte dualistiskt, kanske är det så att alla dessa par ska förenas till en ny dimension när vi slutar att skapa illusioner om vad som är gott och ont. Om det vet vi inget. Det enda vi vet nu är att ursprunget söker sin ursprungliga balans igen.

Vad är då änglar och demoner? Om det vet vi inte heller något, mer än det som varje människa erfar genom sin mänskliga och andliga utveckling. Vi kan börja med den mänskliga där vi människor själva skapar våra inre demoner som när de frigörs visar sig vara något annat än det vi trodde. Precis som Ikaros gjorde när han också försökte få andra att ta hans ansvar. Demoner är inte onda utan något vi skapat för att hindra oss att leva fullt ut. På samma sätt har vi skapat änglar inne i oss som när de öppnas visar sig vara mer realistiska och mänskliga. Som i detta fall där änglarna skattade hjärtligt till det lärande som skedde.

Sofia vet att om vi ska rädda jorden behöver vi alla bli mänskliga och inte längre strategiska och taktiska. Så många gånger jag mött de inre demonerna och änglarna i oss människor, både hos mig själv och hos alla de tusentals människor jag stött under min verksamma år som terapeut, coach och energiarbetare. Jag är djupt tacksam för den resan.

Sedan har vi de andliga änglarna och demonerna. De är energi som bara kan beskrivas som energi och de stödjer oss på olika sätt. Här handlar det mycket om tro. Kärlekskraften eller det magiska ljuset är mitt sätt att beskriva dessa krafter av energi. De är mystiska till sin natur och öppnar den obeskrivbara vägen och de är både ljusa och mörka. De har inget med ondska att göra. Men det finns också ondska som vi kan beskriva som kan ta människan i besittning precis som kärlekskraften kan ta oss i besittning. Ondska är inte att blanda ihop med änglar och demoner. För mig är ondska förvrängd kärlek, därför behöver den lösas upp innan den får ett förkroppsligande. Om den inte stoppas kan den bli mycket farlig. Den behöver gränser eller så kan den lösas upp med annan energi. Detta är ingen lek och har inget med demoner att göra. Demoner är egentligen andra typer av änglar, de stödjer oss att gå ned i mörkret och möta ljuset.

I vårt arbete såg vi också att den största kontakten vi människor kan ha med varandra för att kunna lösas upp kommer ur tiden DÅ. För dig kanske det är förvånande då vi ofta säger att vi ska stanna här och nu. För mig är det inte alls förvånade då vi människor är här för att först inkarnera i detta liv innan vi kan bli tillgängliga för livet. Det sker genom att vi tar oss igenom vår historia, för att göra allt fritt. Vi går inte tillbaka i tiden utan DÅ kommer till NUET. Vi styr inte vad som uppkommer men vi tar det när det kommer. Bit för bit lägger vi nya pusselbitar i vår historia och får göra det som inte var möjligt DÅ. Det kan vi inte tänka ut utan det sker med stöd av energi.

Om vi bara är i nuet och tror att kärlek ska lösa allt bedrar vi oss. Historien kommer alltid i kapp oss för att vi ska ”dö före vi dör”. Det är ett annat sätt att säga att vi ska leva före vi dör och att vi ska låta hela vår överlevnadsstruktur falla innan vi dör. För det står samvetet i vägen. I den själsliga dimensionen finns ingen tid och därför är alltid framtiden samma som föreningen av dåtid och nutid. Det är också i dessa lägen som evigheten går ned.

Mitt uppdrag efter själsretreaten          

Jag får alltid ett uppdrag före och efter att jag samlar en grupp under en helg. Det är aldrig en slump vem som kommer till just denna grupp. De själar som kommer har under lång tid väntat på att komma samman just i denna grupp för att tillsammans göra ett arbetet. Därför visar det sig ofta att gruppens medlemmar har ”samma möjlighet” att öppna för helgens transformation och övergångar.

Före denna retreat gjorde jag ett arbete och en ritual som finns beskriven i föregående blogg ”Livets övergångar”. Efter denna retreat fick jag också ett uppdrag. Jag hade enklast gått vidare och inte gjort vad jag skulle göra under de veckor som följde. Länge bad jag om att få slippa göra detta då motståndet var stort i mig.  Det jag nu öppnat för är att sätta gränser till människor och energi som manipulerar och invaderar. Det har jag gjort mycket medvetet för det kollektiva medvetandet, allt för att ljuset som komma ned till moder jord. Tack och lov blev inget kvar i min kropp då jag var i enhet i den gestaltning jag fick göra av moder jord under helgen.  

Den energin som i retreaten kom genom min kropp och som hela tiden ville ha mer behöver komma till en annan plats i kollektivet men också i mig. Där och då gav jag till slut allt och satte en gräns till dessa två energier: manipulation och invadering. För mig blev det också fysiskt med två personer. De fick ta allt som de ändå redan tagit men nu är gränsen sylvass när jag överlämnar allt till det gudomliga.

Människor och energi manipulerar och invaderar moder jord i en ständig dans i denna tid. Vi är totalt blinda för vad vi gör. Men moder jord sätter tydligare och tydligare gränser, människan vill bara inte se dem. Sanningarna svämmar över i en allt större fart från universum och det magiska ljuset till oss. De innehåller det ljus som moder jord behöver nu. För att se allt detta behöver vi öppna våra ögon och börja att vandra den mystiska vägen i den stora fotvandringens tid. Det innebär att börja lära sig att gå på ett annat sätt och att se sanningen. Det innebär att följa vårt högre syfte och öppna vägen till den vi är i vårt ursprung.

Konkret i livet 

Efter helgen var mina guider där hela tiden för att få mig att göra detta också konkret i livet. Mitt uppdrag var att öppna ett arbete för två människor som alltid vill ha mer. De manipulerar och invaderar för att få det de vill ha. Det är många på vår jord som gör detta nu. Ofta handlar det också om att de vill ha ännu mer den dag de inte längre får det de tidigare fått. Mycket, vill ha mer och det pågår i det lilla och det stora. Den som inget har är tacksam för det lilla och det har vi att lära oss nu. Tacksamhet är den högsta formen av andlighet.

Expansion handlar inte om att få och ta mer, det handlar om att expandera sig själv i det vi har att lära i detta liv. Den vägen är svår särskilt för alla oss som är äldre och som inte sagt något i alla år som exploateringen av moder jord och andra människor har pågått.

Det jag nu fick vägledning i att göra skulle jag ha gjort för länge, länge sedan. Tyvärr var jag inte där och tack och lov är det aldrig för sent. Denna gång blev allt så mycket tydligare och jag var beredd att riskera allt för denna gräns. Om vi ska kunna öppna för ljuset så behövs gränser och åter gränser. Vi behöver våga att gå ut med sanningen utan att gömma oss bakom någon, några eller något. Denna ådra av att vilja ha mer och att vilja ha av andra är en farlig energi som vi människor bär på som kollektiv både i förhållande till moder jord, till hela mänskligheten och till andra människor. För att sätta en sådan gräns krävs så mycket mer än vad vi kan göra på det fysiska planet. Efter denna retreat var sorgen en enorm. Jag grät för moder jord, jag grät för mänskligheten och för hur alla vi människor inte ser hur vi manipulerar och invaderar.

Livet tog mig så till flera möten av denna energi i smått och stort. Sorgen blev än större. Jag mötte detta i en diskussion med banken när jag funderade på att sälja mitt hus. Deras diskussion fick mig mållös. Vad hände? Detta är inte jag? Efteråt ser jag att det är marknaden jag hamnade i. Dit vill jag inte på något sätt. Att lämna detta hus får ta den tid det tar och vem som ska ta över det är viktigare än priset och att försöka få ut så mycket som möjligt. Alla dessa strategier och taktiker som vi människor hamnar i gör oss totalt blinda. De är överallt i hela vårt samhälle. Vi blir manipulerade och invaderade ständigt. Respektlösheten ökar i allt större takt när makten bestämmer vad som är bra för oss. Marknaden manipulerar och invaderar oss också. Ibland ser vi tydligt, till exempel när någon ringer och vill sälja klockan nio en fredagskväll. Men vi är själva också där och försöker nå ut med vårt budskap på sociala media. Det finns kurser hur vi ska göra för att nå ut där vi får lära oss strategiska och taktiska överväganden. Vi kan säga att de kommer från konsten att föra krig, vårt krig för att nå ut.

För mig är detta hus heligt. Kanske kommer jag inte heller att kunna lämna. Jag behöver inte heller mer pengar än vad jag behöver. Åter kommer lugnet över mig. Frågan är nu snarare vad behöver jag? Vilken fråga att ställa sig i dessa tider när människor kommer till detta land utan att ha något. Jag har i överflöd och jag behöver inte mycket. Jag vill bo där jag både kan leva och arbeta. Det får visa sig vad som kommer i min väg. Naturen har stor betydelse och närheten till mina barn och barnbarn. Annars kan jag bo var som helst. Ja, inte vill jag bli girig, inte. Jag mötte en gång en kvinna som verkligen var girig och hon lockade andra till ett koncept med pengaplaceringar för att själv tjäna pengar på andra. Alla förlorade sina pengar. Den kvinnan bär ett stort ansvar, större än hon kan bära på ett energiplan. Naturligtvis har de andra också ansvar för sina val. Jag har också mött en annan kvinna vars familj har försatt andra i konkurs för att expandera, också ett stort ansvar att bära i moder jord perspektivet som inte alls tar hänsyn till marknaden. Det är inte det livet handlar om nu. Livet handlar om att fundera på vad som är viktigt i livet, vårda våra relationer, njuta av livet, hitta vägen tillbaka till vår flock som för mig är min familj, öppna för vårt syfte och varför vi är här på denna plats just nu i denna tid osv. Naturligtvis behöver vi pengar för att leva och kan vi öppna för vårt syfte kan dessa två förenas. Vad vi arbetar med har då egentligen inte betydelse. Det som har betydelse är vem vi är när vi arbetar just där vi är just nu. Att arbeta är verkligen inte bara ett lönearbete. Jag och många med mig arbetar varje dag utan att ha någon form av lön för detta. Belöningen är att lära oss att vara än mer i livet och att öppna för vårt högre syfte.

Har vi tid att vänta på att allt ska jämna ut sig och komma till balans igen?

Egentligen skulle jag säga att det ändå kommer att jämna ut sig i längden när vi är i obalans. Livet skapar ändå balans till slut, i det som varit i obalans. Om det inte sker i vår generation så sker det i nästa. Den balanseringen är också det som sker mellan människor och mellan länder i det som har skapats genom en obalans sedan tusentals år. Det vi har tagit söker sig alltid i balans och vi i västvärlden har mycket att betala för i vår exploatering och invadering av andra kontinenter. Nu när vi börjar att bli medvetna gör vi tvärtom än vad vi borde, vi fortsätter att exploatera och invadera men på andra sätt.

Tyvärr är det inte möjligt att vänta längre, jag har inte all tid i världen och tiden är inte oändlig för mänskligheten på denna jord. Det är ingen lek det vi håller på med, inte på något sätt. Allt som vi möter nu är på djupt allvar. Det är upp till var och en av oss att välja den tydliga livsavgörande vägen som livet nu kräver. Jag väljer kärlekskraften, det magiska ljuset och att fortsätta att vandra min skugga för att ta än mer ansvar.

För min del tvekar jag inte så ofta när jag får nya uppdrag. Var de kommer ifrån bryr jag mig inte så mycket om. Jag vet bara att de är precis det som jag ska göra. Tyvärr har jag inte alltid lyssnat och då har livet tagit mig dit ändå och det har gjort mycket ont. Det är hoppet som har stått i vägen för att jag skulle sätta gränser: hoppet att det ska bli bättre, det är nog inte så farligt, hon kommer nog att se till slut, det blir nog bra osv. Min tro att allt ska gå över har också hindrat mig att sätta gränser: om jag låter detta ske så är det nog slut sedan, detta är nog det sista så är jag fri sedan osv. Detta hopp tar mig från det jag ska göra, jag skulle säga att det är en flykt. Det finns bara en väg nu: sanningen. Den saningen är inte min sanning, jag råkar bara vara med. Det är sanningen, den sanning som väntar i det kollektiva medvetandet.

Jag har lärt mig att känna igen om vägledningen kommer från min läromästare, från alla min guider eller från kärlekskraften som jag också kallar det magiska ljuset. Jag vet också att många med mig som går den mystiska vägen gör detsamma, säger sanningen. Det är en väg mellan liv och död. När jag får mina uppdrag sprattlar jag ibland tills jag kommer till den punkt när det inte går längre. Vad är det då som får mig att sprattla? Det svaret är enkelt: alla mina illusioner där hoppet och gammal tro finns. Stannar jag i stället med rädslan är den guld värd. Den äkta rädslan talar om för mig vad som är farligt. Ja, när den neurotiska rädslan har transformerats till äkta. Förr kunde jag skapa rädsla för att jag var rädd för min egen rädsla. Jag kunde också bli heroisk genom att stänga av min rädsla. Nu vandrar jag med rädslan som min bundsförvant. Det är som om den är mina känslospröt när jag ska sätta gränser eller öppna för nya platser. Då blir jag inte heller naiv i mina steg.

När gamla röster kommer stoppar jag mig alltid. De kan säga – varför jag, varför valde jag denna svåra väg, det är nog inte så farligt, det går nog över. Då vet jag att det är dags att göra något annat. Tack och lov sker det alltmer sällan nu när jag ser den äkta rädslans gåva. Men om de kommer vet jag att det är mitt lilla barns gamla rädslor. Det första jag gör är att börja att tala med mitt inre lilla barn för jag förstår att hon är rädd. Jag kan idag gör detta för vi har kontakt. det tog mig lång tid att komma till den platsen inne i mig och idag litar vi på varandra. Den körleken är enorm. Hon var en gång fenomenal på att skapa illusioner om hur allt borde vara. Hon skapade också drömmar och hopp för att kunna överleva. Jag tar henne i handen så hon vet att jag är där och talar till henne mjukt. Du behöver inte gå den vägen igen, jag är med dig nu och denna gång vet både du och jag att vi är genuina. Låt oss stanna där och inte skapa nya överlevnadsstrategier. Vad vi däremot kan göra är att tillsammans bestämma om vi ska säga ja eller nej till denna kallelse. Vi har den rätten, men vi kan inte ta oss rätten att skapa illusioner för att försvara våra val eller döma andra människor. Det skapar bara distans till oss själva. Varje gång ler hon bara till mig går vidare och hoppar och leker. Den tilliten är djup inne i mitt hjärta. Det kan få mig att gråta i vördnad till livet. Hon litar på mig denna lilla tjej som jag alltid kommer att ha med mig. I det läget vet jag också att jag kommer att fatta ett beslut som också är bra för henne.

Det händer också att jag ibland inte klarar av att fatta beslut och då vet jag att hon inte ger sig förrän jag fattat mitt beslut. Då, hör och häpna är det som att hon är den vuxna och jag ett barn. Hon kramar mig och säger att hon litar på mig och älskar mig mer än någonsin. Hon säger också till mig att jag har all tid i världen och att jag får ta den tid jag tar. Tänk att mitt inre genuina barn har den gåvan! Idag vet jag varför: det är hon som har kontakt med mitt gyllene barn, hon som jag är i mitt ursprung. Mitt inre barn är nära mitt gudomliga och andliga jag (det gyllene barnet)  och har alltid varit detta sedan jag föddes. Mitt gyllene barn är inget barn men väl barnlik och mycket seriös i varje steg hon tar. Hon är det gudomligas och moder jords barn. Hon är den jag alltid varit och kommer att vara. Ibland har jag direktkontakt med henne och ibland kommer hon genom mitt barn när jag inte tillåter mig själv att vara barnlik i mitt lärande och i min förundran.

Jag vet jag också att det är svårt att fatta beslut om vi tre inte är förenade i vad än mina guider ber oss om. Jag behöver vara ett med vem jag är både som ett barn, som vuxen och som gudomlig för att kunna lyssna på min guider. Mina guider talar ibland direkt till mig och ibland genom min läromästare. Den vägledningen är totalt olika. När det är i ett större arbete talar de alltid till mig i vi-form och på ett sätt inne i min kropp som skapar vibration i hela kroppen som laddar upp mitt system i varje cell. Energin fyller min kropp och min själs fält. Då vet jag att alla mina guider är med mig och jag vet också att det arbete jag ska göra sker på många ställen och plan samtidigt i världen. De arbetena är för det kollektiva medvetandet och då är alltid kärlekskraften där. När den kraften kommer in vet jag att kollektiv expansion kommer att ske, inte hur och var. Jag bara vet. Kärlekskraften är ingen känsla utan ett ljus som bär både mörker och ljus. Jag gläds åt när jag kan öppna mer av både mörker och ljus. Vad det än må vara. Mörkret kan transformeras och ljuset kan öppna för nya övergångar. I det överlämnar jag mig utan att förstå eller veta vad som ska ske. Allt oftare gör jag det tillsammans med en eller flera andra och med en grupp. För mig innebär det att jag också känner alltmer kärlek, tacksamhet och närvaro till allt och alla. Jag dömer ingen och jag värderar inte.

Vi behöver vara djupt grundade

Arbetet förutsätter att vi är djupt grundad i de bilder som vi får och det vi ser på annat sätt i en övergång. Efter sådan arbeten sker efterdyningar för mig och alla som deltar i denna övergång. Det kan kräva veckor efteråt av djup process i varje litet steg vi tar i mötet med universum och moder jord. Jag vet att min läromästare också är med mig i dessa större arbeten. Däremellan är det lugnare och min vägledning är annorlunda. Jag kallar denna min läromästare mitt hjärtas själv, andra säger vårt högre jag. Den vägledningen får jag varje dag och den kommer framför allt genom en röst som utan att jag ber om det säger något: gå dig, säg detta, lämna nu, öppna dörren, renovera nu osv. Det är en röst jag känner väl till och jag vänder mig också dit när jag känner att jag behöver guidning. När jag ber om guidning får jag den inte i en röst utan i det skrivna ordet. Det är också därför jag skriver så mycket. Varje dag öppnas pennan i min hand. Efter mitt arbete med att återigen få gestalta moder jord talade min läromästare till mig.

”Älskade Ingrid Marie du ser nu och vi kommer att göra det du gör nu ytterligare en tid både för dig och alla andra. Vi gratulerar dig i att du tog första steget. Det kräver mycket mod att kunna se att också den mystiska vägen öppnar för mystiska invaderingar och kräver mystiska gränser. Alla som vandrar den mystiska vägen i den stora fotvandringens tid har gåvor som de också är djupt rädda för och livet väntar på dem. Andra som också har gåvor av detta slag som de missbrukar måste vi sätta gränser till. Att stå i sin fulla kraft innebär allt och inget kan få exkluderas. Det kräver en djup intuition med vem du tar in i ditt fält, vem du ger till och med vem du stannar med i ditt liv. De som inte av egen kraft vill möta sitt djupaste mönster och inte låter kollapsen komma är inte dem du ska vandra med. Du vet att de som du vandrar med har mött både livet och döden. De du vandrar med handlar bara utifrån sin intuition. De tvekar inte när de ska möta dig och de gör det från sina guider. Ni möts på horisonten och har gemensamt gåvan att kunna föra ljuset till jorden. Du ser dem som ljuskäglor på horisonten när de närmar sig. Ingen av er följer några ritualer eller vad andra lärt er utan ni följer vad era guider ger er i ögonblicket. Du har flera sådana människor i ditt liv nu och du har några som du behöver sätta gränser till för att kärlekskraften ska få flöda fritt. Vi välkomnar dig och de andra på er resa att öppna för livets övergångar.”   

Den förklaringen om vad jag var med om för flera veckor sedan har fått det jag sedan gjort i en annan dager. Jag förstår att under dessa veckor har jag varit i djup kontakt inte bara med moder jord utan också det ljus som kommer till henne. Därför har gränser för att kunna göra detta och platser jag skulle till varit livsviktiga. De gränser jag fått sätta har skett igenom alla plan som mänskligheten har, som varje människa har. Jag har tagit det genom hela kroppen i alla olika förnimmelser. Jag har tagit det igenom alla mina känslor, jag har tagit det igenom mitt intellekt och mina sinnen. Jag har taget det igenom mina tankar. Det har då visat mig vad som står i vägen. Jag har så öppnat mitt energifält och tagit allt igenom kroppen, känslorna, intellektet och psyket på ett energiplan. Jag har så öppnat mitt ursprung och tagit allt igenom min intuition och mina mystiska multisensoriska sinnen. Jag har tagit det genom olika dimensioner och tidszoner. Allt detta för att göra det rent och sätta upp de gränser som behövs. Det arbetet har varit för det kollektiva medvetandet, men också för mig. Det pågår nu.

Gränsen till manipulation

Den första gränsen har handlat om manipulation som jag denna gång såg nästan direkt vad det handlade om. Personen jag mötte började som alltid med att lyfta fram vår kärleksfulla relation. Jag lockades med en liten bit på denna väg igen då min kärlek är enorm. Men det jag mötte var utan gränser och förförisk. Så kom manipulationen och min kropp reagerade direkt med en gräns. Kroppen expanderade och hela min rörelse var nej. Så kom rösten från min vägledning: du får vänta lite tills så alla är med. Jag hade ingen aning vad detta betydde men jag väntade. Nästa dag var tiden redo och jag satte ned min gräns för tredje gången till en person som kan vara mycket farlig om hon känner sig hotad. Det krävde all min kraft och jag var helt slut efteråt.

Belöningen kom sedan vid en pilgrimsvandring på Kinnekulle. Jag fick där i tystnad och lugn och ro möta det himmelska rådet ännu en gång. De som jag kallar mina guider. Då kunde jag säga adjö och då visste jag att kärleken alltid kommer att finnas kvar men att vi inte ska ha någon mer kontakt i detta liv, inte på något plan. Allt blev fritt och rent på alla plan. Jag kunde ta in allt i mötet med moder jord. Allt var så vackert att det nästan gjorde ont. Naturen visade sitt vackraste väsen på denna vandring med många inre ritualer. Jag vandrade med min äldsta vän. Allt var så enkelt och lätt. Kinnekulles natur är magisk och det finns inte ord för att beskriva dess röda jord. På den vandringen mötte vi också moder jords smärta av vad människan gör med skogen i detta land. Den skog vi vandrade i på pilgrimsleden mellan Varnhem mot Gudhem var det vackraste urskog jag sett. Sorgen var stor när vi såg hur den skogen bitvis hade skövlats utan att man planterat nya träd. Tänk att en plats måste skyddas från människan för att vi ska låta hjärtat vara med. Så är Kinnekulle skyddat som naturreservat men inte Billingen.

Människan i sin exploateringsådra förstör liv. Människan vill då bara ha mer, mycket mer än vad hon behöver. Det är för mig makt! Det fick mig att se att den gräns som jag satte verkligen hade sitt berättigande till en person som bara ville expandera. En människan som gav mycket men som också använde andras själar för att nå ut. Hon som skapade resurser genom andras gåvor, inte bara sina. En människa som man aldrig kom nära och som var proffs på att manipulera. Hon band människor till sig som hade svårt att sätta gränser. Denna gång förlorade jag mig inte utan kunde sätta en gräns. Jag lät mig inte indoktrineras av hennes kärlek och jag höll min egen kärlek hårt då jag visste att i den skulle jag kunna förlora mig. Också denna gång när jag satte en gräns försvann hon, precis som hon alltid gjort när hon inte fått som hon har velat. Jag dömer inte och värderar inte i det jag skriver. Det är för mig fakta i vad en annan människa gör och vad jag gör. Kanske det är jag som har missuppfattat allt men jag vet att detta är sanningen i människans exploateringsådra.

Gränsen kommer att vara där liksom min djupa kärlek till denna människa och alla andra människor som manipulerar i resten av mitt liv. Att sätta en gräns innebär inte att jag slutar att känna kärlek. I mitt stilla sinne har jag också som alltid när jag möter något funderat på min egen spegelbild och i detta fall min manipulerande exploateringsådra. Ja, den har jag också precis som alla andra. Den som säger sig inte ha den litar jag inte på. Den ådran lärde vi oss att använda som barn i relation till våra föräldrar men också till oss själva när vi övertalade oss själva att om vi gör så här så blir det så där. Det är så vi har skapat våra tankekonstruktioner när vi manipulerat oss själva.

Det är enkelt att se människan exploatering när de inte är manipulatiiva. Men är den manipulativ ådran med öppnas alltid det energetiska fältet och vi kan bara se manipulation från det energetiska fältet. Därför är vi blinda så länge vi inte öppnar det energetiska fältet i oss.  När vi lär oss att vara i detta fält kan vi se både det vi själva gör och det andra gör. Idag är jag djupt tacksam att kunna arbeta med energi för att också se verkligheten från många andra dimensioner och verkligheter. I det har jag mognat och är i möte med mitt ursprung.

Tidigt i vår arbetsrelation såg jag inte vad hon gjorde. Jag tappade bara kontakten. Det var där jag tappade min själ och kontaktakten med mig själv. Jag blev sakta blind. Tyvärr drog jag också in andra i det som skapades. För det har jag fått ta ansvar i många år nu.

Många gånger har jag nu sagt att jag inte vill ha kontakt. Jag har valt att gå och gör det ännu. Efter denna själsretreat har jag förstått att detta brott också måste ske på andra plan. Det räcker inte med det fysiska.

För att se mer av mig själv i denna relation tar kontakt med detta mitt överlevnadsbarn som växte upp i en manipulerande och invaderande energi. Hon finns nästan inte där längre då hon slutat att hoppas i sitt liv. Hon kan inte på något sätt vara taktisk. Hon kan bara vara ärlig. Nu dyker mitt genuina barn upp. Hon tittar på mig och säger: så gott att du kom ur detta och att du lämnade dina uppdrag du hade på platser som byggde manipulation och invasion. Jag gillade inte det då och jag smällde till dig gång på gång för att du skulle gå.

Nu undrar du kanske om ett litet barn kan smälla till mig. Det var inte hon utan mitt ursprung som gjorde så, hon som kommer ur min kärna. Hon som är min själs resa. Hon fick mig ur balans gång på gång så att jag skulle hitta mig själv på ett annat sätt igen. Jag har många gånger tackat mitt inre barn för hennes mod. Idag har jag också försonats med det som varit och i det har jag förlåtit mig själv och alla andra, också denna person. Men det betyder inte att jag vill stanna med henne, inte på något plan. Nej den tiden är förbi. I det har jag nu satt ned gränser inte bara mellan oss utan också på det energetiska planet och på det mystiska planet. Det mystiska planet är nog det svåraste eftersom vi tillhör samma själsgrupp. Nu får vi inte göra färdigt det vi ska göra färdigt i detta liv. Trodde jag, för senare skulle det visa sig att det just var detta som gjorde att det blev färdigt.

Det jag har lärt mig i vår relation är ovärderligt. Jag har också fått ovärderliga erfarenheter från alla år i välfärden och i business som alla har en manipulerande och exploaterande ådra. Politik är alltid manipulerande, så också marknaden. När vi går in i strategier och taktik är vi i manipulation. Jag har också varit där och kommer säkert dit igen. Men om jag går mycket långsamt och håller mig i den stora fotvandringen som kräver processer i varje steg vi tar klarar jag mig bättre. Hela samhället i det paradigm vi fortfarande lever i består av detta manipulerande och invaderande system, men vi är på väg in i något annat och då behöver vi lära om. Ja, allt men utan att värdera och döma. Tack vare det vi är i kommer vi till slut att se något annat.

Manipulation är livsfarlig, det gör att vi förlorar vår själ både om vi manipulera och om vi blir manipulerade. Det gäller också exploatering, tar vi av andra förlorar vi kontakten med vår själ och låter vi andra ta av oss utan att sätta ned en gräns förlorar vi också kontakten med själen. När vi rör oss på det energetiska planet vet vi när något ligger kvar hos en annan person eller om vi bär något för en person. Vi bär också för kollektivet och för vårt familjesystem till den dag vi ser och gör något annat. Kanske är det därför vi lever i ett samhälle där vi förlorat kontakten med vår själ och styr våra överväganden utifrån vårt ego som vi tror är vår själ. Det har vi att lära om själens väg. Jag lär mig varje dag och jag aktar mig för att dra in andra i detta och låta mig bli indragen i andras.

Det sorgliga är att det också manipulation vi gör i mötet med moder jord. Vi börjar smygande att ta utan att se konsekvenserna, så tar vi mer och mer och när moder jord blöder finns vi inte där på annat sätt än att fortsätta att exploatera. Gruvan i Jokkmokk är ett exempel på detta. Hur vi fortsätter att exploatera för att tjäna mer pengar utan det minsta hänsyn till hur vi fortsätter att behandla naturen och samerna. Här försöker vi inte bara manipulera moder jord utan också vårt ursprungsfolk. Det är fakta och jag värderar inte om det är bra eller dåligt. Kanske är det så det ska vara just nu, vad vet jag.

Jag väljer inte det jag väljer i mitt liv utifrån känslor, utan från min intuition. Jag hade aldrig satt denna gräns om jag följt mina känslor. Kärleken till denna människa och rädslan för att göra det jag gjorde var för stor. Jag följde mina guider och min läromästare, men framför allt min intuition i det jag gjorde. Det krävde mycket mod och det öppnade ljuset, mitt själskontakt och den mystiska vägen. Under dessa veckor efter själsretreaten och det möte jag hade med denna människa har kärleken expanderat och min inre frihet och frid har fått ta alltmer plats. För mig var detta ett nödvändigt steg. Jag hade inget annat val och jag var beredd att ta alla konsekvenser från mitt val, vad de än må vara.

Jag ser manipulerande system överallt och de får oss alltid maktlösa och de finns i smått och i stort. För mig är den vägen bortom vad jag i framtiden kommer att öppna för. Vi har ett val i hur vi ska förhålla oss till allt. Jag vill inte vara med i det som sker i marknaden och i politiken. För den delen i alla organisationer där man inte gör allt transparant så att alla dess medarbetare kan göra sin val.

Jag blir djupt berörd när jag ser hur en person jag känner har modet att säga nej. Hon tillför organisationer det ingen kunnat tillföra förut. Hon som följde mig under några år, men nu ser jag att hon gick före mig i sin tydliga gränssättning. Djupt tacksam att fått möta denna själ, hon öppnar dörrar.

Gränsen till invadering

Under denna tid har jag också satt en ny gräns till en annan person i ett arbete som jag borde ha gjort för länge sedan. Min läromästare visade tydligt att det inte går att komma undan även om den gränsen kommer långt senare. Jag har visserligen satt den flera gånger men inte stått kvar i den då jag hoppats att denna personen skulle se. Jag gav henne alltför många chanser. Med gränslösa människor kan vi inte stanna med, inte förrän de ser sin gränslöshet. Det är min viktigaste lärdom. Jag hoppades att hon skulle hur hon invaderar med sin energi. Men det har varit som att tala till en vägg. Personen gjorde allt för att stanna i sin ”innocence” och då och då försökte hon istöllet lägga allt på mig. Förra hösten valde jag att ge upp när jag ännu en gång såg hur hon försökte invadera mig. Men något låg kvar i det energetiska fältet som jag först nu har kunnat sätta punkt för.

Denna person har en förmåga att tona in på andra, om än omedvetet och så tar hon av dem utan att de märker det. I det förlorar hon kontakten med sin själ och den hon tar av förlorar sin kontakt med sin själ. I det blir båda intrasslade och förlorar sig själva. För att kunna se detta måste vi befinna oss i det energetiska fältet. Hennes förföriska förmåga är enorm och för min del förlorar jag mig när jag försöker få henne att se. Då ger jag alltför mycket. Barnet i henne vet detta för det lärde hon sig som barn för att få makt över andra. Jag måste gå väldigt långsamt för att kunna se när invaderingen kan komma att ske så att jag inte börjar att ge. Hon kan inte se var andras energetiska gränser går. Eftersom vår själ är så mycket större än vår kropp så innebär detta också att hon går över vår själ gränser. I det kan hon också plocka det som den personen inte ännu har kontakt med. Många gånger har jag fått dra bort henne i mötet med andra för hon går för nära. Detta är också en gåva, om den inte används för att invadera och manipulera. Vägen dit är mycket smärtsam när hon kommer att se vad vi har gjort mot oss själva och andra.

När jag väl bröt en gång för alla har jag fått sätta en gräns som blev allt tydligare och behövt be henne att ge mig fri. Jag har sedan i höstas gett henne fri och vill inte på mågot sätt ha kontakt. Denna person tog allt för mycket energi av mig och andra i de grupper hon var med i. Tills denna dag jag satte min sista gräns som var sylvass kunde plötsligt dyka upp i fältet av energi. Min läromästare var tydlig: gör något, men vänta till rätt tillfälle. Du måste stoppa henne. Så kom tillfället efter denna själsretreat och min gestaltningen av moder jord. Denna gång fick personen ta allt och sedan kom gränsen. Nu överlämnar jag allt till det gudomliga. Nu är det ett filter mellan oss även om vi tillhör samma själsgrupp. Här har jag nog min viktigaste lärdom: att tillhöra samma själsgrupp betyder inte att vi kommer att klara att stå i kontakt och göra klart det vi har att göra klart i detta liv. Det går inte med alla. Mitt problem är att jag för det mesta kan se vad det handlar om. Jag är tacksam för dem jag har fått möjligheten att göra klart med. Det har expanderat den mystiska vägen med mitt själskontrakt och själens fält expanderar då med de själsbitar som jag hämtar hem.

Gränser är livsnödvändigt för att kunna arbeta med energi. Dessa gränser måste finnas på alla plan. Inte bara de fysiska gränserna utan också på den energetiska och ursprungliga. De ursprungliga är de svåraste och det är också de som är den mystiska vägen med alla som vi möter. Vi kan inte jobba med energi utan dessa gränser. När vi inte kan se våra egna gränser kan vi inte se andras.

Tillbaka till denna kvinna. För mig hade inget varit ett problem om vi hade haft en terapeutisk relation men nu är det så att hon arbetar med energi. Personens förföriska energi är totalt gränslös och kan få andra ur balans. Detta har inget att göra med att få männsikor att bryta igenom. Har vi den förmågan kan vi inte vara invaderande. Denna förmåga är inget vi kan lära oss. Den kommer med oss in i detta liv. Terapeuten i mig såg vad hon behövde göra: sätta en gräns till sin moder från det lilla utrymme av moderskap som fanns i henne. Jag minns att jag öppnade för att det skulle kunna få ske så jag kunde bli fri, men ack så jag bedrog mig. Hon fick använda mig men vill inte se att det inte var mig hon skulle göra detta med utan sin mor. Mitt problem är min empatiska ådra. Kärleken till denna person var också stor och det gjorde att jag fortsatte och hoppades på en förändring. När ag såg detta kunde jag till slut släppa min empati och vi bröt, trodde jag för alltid. Jag trodde i min naivitet att nu är jag fri. Men tyvärr var fortsatte detta då gränsen inte var där i det energetiska och mystiska fältet. Jag hade alltför länge fortsatt att ge för att personen skulle ta sig igenom. Idag inser jag att personen hade behövt en annan människa som skulle kunna sätta en gräns till hennes förföriska ådra. Tyvärr blev det i stället så att personen följde mig på andra plan och jag blev hennes måttstock, en mycket smärtsam insikt för mig att se. Det gjorde också att vi än mindre kom ur balans.

För mig är detta större än bara denna människa. Jag orkar inte längre hålla mig själv i mötet med människor som behövde en moder. Jag är djup tacksam att jag till slut kunde lämna terapiyrket. Nu fanns bara en väg och det var att sätta den tydligaste gräns jag kunde sätta för att bryta både på det energetiska och mystiska planet. Denna persons förmåga att också plocka ur det energetiska fältet är livsfarlig och till det behöver vi sätta gränser.

Till slut släppte jag allt, tog mitt ansvar och bröt med personen på det djupaste sätt jag kunde. I det var jag varken nådig mot henne eller mot mig själv. Vad denna person gör med detta vet jag inte och kommer inte vilja att veta. Vad jag gör med mig nu är livsviktigt.

Om vi ska kunna vara ett alla vi människor behöver vi först vara separerade tillsammans med våra unika gåvor från vår egen själ och vårt ursprung. Jag sätter nu en gräns på alla plan samtidigt som jag fortsätter att hålla den kärlek jag har till denna person i mitt hjärta. Vägen i kontakt är inte längre möjlig. Jag förstår att personen projicerade sin vrede på sin mor på mig, men den kom aldrig i direkt form. Nu är jag inte längre terapeut och vill och kan inte vara detta. Det har gjort livet mycket enklare. Jag har valt en annan väg i mötet med människor och då väljer jag också bort. Vi har redan brutit fysiskt men nu bröt jag också energetiskt. Därefter överlämna jag vår relation till det gudomlig. Så en natt kom rösten igen: det är dags nu att sätta en gräns på det mystiska planet. Det blev mitt sista jobb flera dagar senare. Jag satte också en gräns i ursprungsplanet. Vi kommer inte i detta liv försonas i våra tidigare liv tillsammans. Det väcker en sorg men så får det bli. Det mest smärtsamma är att jag kan se hur enkelt det skulle ha varit att göra det som vi är här för att göra tillsammans. Dem mystiska vägen är bruten tillsammans med henne.

För mig är det livsviktigt att släppa hoppet och det har nu skett. Min gräns måste vara sylvass för att inte bli intrasslad igen. I det kan denna person varken fysiskt, energetiskt och ursprungsmässigt ta något av mig och jag kan inte ge något till henne längre. Detta satt så djupt mellan oss att jag kommer att få hålla denna gräns i mitt medvetande under lång tid.

Då kom min läromästares röst igen med innehåll i den ritual som jag gjort sedan dess.  Det har öppnat allt och hela mitt system är nu fritt; det fysiska med sensationer, förnimmelser, det emotionella och det intellektuella och det energetiska med själens fält och det multisensoriska och slutligen det mystiska med det ursprungliga och det intuitiva. Det sista handlar också om andra dimensioner. Jag har öppnat tre olika ritualer för dessa tre plan: fysiska, energetiska och mystiska och de kommer jag att hålla nu under lång tid. Så kom vägledningen igen:

Du måste fortsätta att hålla denna gräns för alla människor som invaderar och manipulerar. Det är för hela mänskligheten och det sker på många plan just i denna tid när politiken manipulerar oss människor mer än någonsin. Allt är politik och det är en fara för oss alla. Det är verkligen manipulation av stort mått. Det du har gått igenom nu är en liten, liten del. Men du ser nu hur energin fungerar. Håll den och fortsätt att lyssna på det som kommer för alla dem som håller nu. Det kommer också att öppna för nästa själsretreat. Tänkt inte på någon speciell person utan håll bara den gränsen i alla dina förmågor och på alla plan särskilt i andra dimensionen, andra tidszoner och i andra medvetandetillstånd. Gör en ritual varje morgon. Invadering och manipulation är den största av människans kollektiva strategi för att undvika visdomen från kollektiva trauman. I stället för att stanna och se gåvan i trauma och vad dessa trauman lärt oss kroppsligen fortsätter vi att invadera andra för att få det vi inte fick på grund av detta trauma. Det oskyldiga barnet står i vägen.                 

Dessa ritual har jag nu gjort under en tid och det har öppnat en helt nya perspektiv. Jag har mött de mest underliga miljöer och fantastiska samtal som öppnat dörrar som fått mig att vibrera. Igår när jag var hos en kirurg och vi talade om varför människor är rädda för ingrepp och då såg jag hur vi behandlat människor under kniven i experiment. Då log kirurgen som om han läste ur mina tankar vad jag såg och sade helt plötsligt: du är inget experiment jag vet vad jag gör sedan 30 år i detta yrke. Dagen efter mötte jag min mamma som talade om lyckan i en dag med musik och mat samtidigt som hon talade om den respektlöshet hon också mött. Jag kunde se hur hennes själ var öppen i solarplexus och förstod att det var också så det varit för mig när jag inte kunnat skydda mig mot manipulation och invadering. Min älskade mor är inte det minsta manipulativ eller invaderande länge och saker som försvinner kommer tillbaka på de mest konstiga sätt.

Sedan kom belöningen på en dag i Botaniska trädgården där mötte jag en kvinna som hade svårt att stå emot sitt invanderande sinne. En vacker solig dag gick vi bredvid varandra och tog i all skönhet i allt som var. Skönheten kröp in i våra kroppar och öppnade för ljuset. I flera år nu har denna kvinna tränat sitt tålamod att vänta och sätta gränser för att inte invadera en annan person. För henne handlar inget om att ta av andra i sin invandering, nej hon vill bara få kärlek. När hon så beskriver att den kärlekstörsten aldrig kan släckas kommer ljuset ur hela hennes kropp. Det sipprar liksom ut ur alla tänkbara skrymslen och kroppen lindas in i allt ljus. Jag säger vad modig du är att vänta. Hon ler mot mig och min kärlek expanderar i hela min kropp. Hon vet vad kärlek är denna kvinna och hon har stor respekt för sig själv och andra. Jag förstår då att kärlekstörst är just det mänskligheten sitter fast i. Mitt hjärta expanderar in ett nytt rum. Jag ser och vet att jag kommer att fortsätta på min väg. Den mystiska vägen behöver än mer gränser eftersom den vägen innebär att bara ge. Den mytiska vägen innebär att öppna för obruten mark innan den marken är redo och tillåter oss att få vandra där. I det kan bara den som ska öppna denna mark öppna den, ingen annan. Tills den dag det ska ske behövs gränser som är sylvassa och på alla plan samtidigt.   

Jag har alltid trott att människor var mottagliga för att till slut själva kunna se när de invaderar för att ta och därför har jag fortsatt att ge. Jag förstår att det kan uppfattas som en invadering för den personen som invaderar för att ta. Den personen får då inte en chans att ta eftersom jag redan ger. Det gör att hon eller han fortsätter att ta också när jag slutar att ge för att få det den inte kunde ta förut då jag var den som gav. Det är bättre att direkt sätta den gräns som ska sättas för att någon ska kunna bryta igenom. Den gränsen går rakt in i hjärtat. Den som inte kan ta emot den gränsen kan inte få den av mig igen. De som har erfarit detta av mig och förstått är djupt tacksamma för hjärtats gräns. Den sista gruppen jag hade under ett år fick mig verkligen att ta mig än mer till den platsen. Den ritual jag gör nu är också för mig i att direkt sluta att ge och sätta en gräns när andra invaderar mig eller försöker att manipulera mig på det fysiska, energetiska och mystiska planet. Med dessa två personer kommer jag inte på något sätt att ha kontakt. Det betyder inte att min kärlek är borta för dem båda, Nej tvärtom den är större än någonsin. Jag har försonats med det som har varit och tagit det till botten, som jag gör med allt som jag möter i mitt liv för att bli fri. Jag har förlåtit dem och mig själv. Tacksamheten finns där i varje steg jag tar i att jag fick möta dessa två personer i mitt liv. Det har varit ett mycket värdefullt lärande på alla plan. Jag fortsätter att följa min vägledning med den ritual de bad mig om inför nästa retreats rituaö som börjar den 20 maj.

Allt handlar om moder jord

Även denna gång i en själsretreat blev allt tydligt hur moder jord också har öppnat för att bli invaderad. Inte har hon kunnat skydda sig. Pandemin och krig har fått mänskligheten ur balans igen och det utarmar också moder jord. Det är människan som skapar detta men konsekvenserna är hon inte bredd att ta ansvar för utan hon fortsätter som hon alltid gjort: att utarma jorden. Vi utarmar henne genom att exploatera och ta men också genom att tala om henne utan att vara i kontakt med hennes. Om vi lyssnar så talar hon till oss och ber oss göra inte vad vi vill utan vad hon vill. Vi behöver tala till henne i allt, hon är överallt också i det hus vi bor.

Hon har lärt mig denna helg att ge allt jag har i ett givet ögonblick när någon inte ger sig utan fortsätter att ta för att göra allt synligt, sedan sätta mina gränser och sluta att ge för att till slut överlämna allt till det gudomliga.  

Den gräns jag går med nu är för alla som är och har varit i detta fält. Det har öppnat nya perspektiv på de kollektiva trauman som vi kommer att få möta i nästa själsretreat. Då kommer vi att få förstå lite mer om vad kollektiva trauman har för gåva till livet och moder jord. Nu stoppas konsumtionen genom att produkter saknas och energi blir en bristvara. Samtidigt rustar vi upp för att kunna föra krig. Vi går med i en allians som vill kriga för att försvara sig. Det kommer att skapa än mer brister. Kanske är det gott, kanske är det förödande för mänskligheten. Men vi behöver en annan typ av energi nu också i politiken. Den energi som ger värme och ljus som finns i oss som ger värme och ljus. Utan den är vi ingen.

Liv och död kommer nära och ändå fortsätter vi att exploatera som om inget har hänt. Det är som om att vi vet att det kommer att ta slut och då behöver vi ta allt vi kan innan det tar slut. Många människor fortsätter att ta även om de får en gräns, de ger sig inte förrän de fått allt. Jag ser så tydligt att detta är ett moderskomplex. Den som inte fått tillräckligt av näring från sin moder fortsätter att suga på andra mödrar och det inkluderar moder jord. Det farligaste av allt är dem som vars moder inte alls fanns där eller om hon utsatte dem för övergrepp. De vill hämnas denna moder på andra mödrar. De använder också moder jord för sina egen syftet. Det gör mig ont i hjärtat att se vad jag tidigre gjort och vad andra gjort mot henne. Det gör mig ont i hjärtat att se vad hela mänskligheten gjort.

När jag var barn lärde jag mig att ge i stället för att sätta gränser, också min egen själ. Jag trodde att då skulle min mor älska mig. Idag älskar hon mig och kan också uttrycka det och jag kan alltmer sätta gränser. Hon min mor har varit min bästa läromästare för det är just detta jag tränat på henne. Det gör att jag också nu kunde sätta de gränser jag skulle till dess två personer. Idag vet jag sedan länge att min mor är bredd att ge mig allt och jag henne. Vi älskar varandra djupt. Trots att jag tagit mig igenom med min mor och min far fanns givandet mönster kvar som jag fastnade i med dessa två personer. Tack vare mötet med moder jord kunde jag till slut också frigöra detta mönster i mig i en kollektiv övergång. Jag kommer att fortsätta att ge men inte till den som manipulerar, invaderar eller försöker att gå i mina fotspår. Det är min väg nu. Den mystiska vägen måste få fortsätta vara ett givande av det vi får och det som kommer genom oss. Det kräver mycket tydliga gränser

När människor sätter en gräns till mig vet jag att de lyssnar på mig men framför allt lyssnar de på sin egen kunskap och sin egen läromästare. Det är djupt glädjande att möta dem som på detta sätt kan stå i sin egen kraft. Då vet jag också att de respekterar och vet vad det handlar om när jag sätter gränser.

I allt jag skrivit här dömer jag ingen och jag värderar inte. Jag söker inte efter vem som har rätt och fel, det finns inte. Jag gör bara vad min vägledning ber mig om. Då är ofta det arbetet också för mig. Inte alltid ibland tar jag bara kollektiv energi igenom min kropp utan att det på något sätt handlar om mig. Jag har lärt mig att sortera i detta, vad som är mitt, vad som är andras samt vad som är kollektivt som är också mitt och inte alls mitt.

En sak vet jag tydligt: JAG ÄR INTE HÄR FÖR ATT BLI ANVÄND AV ANDRA MÄNNISKOR. JAG ÄR HÄR FÖR ATT BLI ANVÄND AV MODER JORD OCH DET GUDOMLIGA. I VARJE JOBB JAG GÖR KANALISERAR JAG LJUS TILL MODER JORD. PÅ DEN VÄGEN BEHÖVER JAG FORTSÄTTA I RESTEN AV MITT LIV FÖR ATT FRIGÖRA FLER MÖNSTER SOM KOMMER FRÅN DETTA LIV OCH FRÅN TIDIGARE LIV. DEN RESAN ÄR OÄNDLIG FÖR OSS ALLA.

MÄNSKLIGHETEN BEHÖVER LÄRA SIG ATT DET ÄR MODER JORD SOM SKA ANVÄNDA OSS FÖR SINA SYFTEN NU. OM VI LYSSNAR SÅ KAN VI HÖRA HUR HON TALAR TILL OSS VARJE DAG. JAG HAR OCKSÅ FÅTT GÅVAN ATT FÅ MÖJLIGHET ATT DÅ OCH DÅ GESTALTA HENNE. DET ÄR JAG DJUPT TACKSAM FÖR OCH DET KRÄVS DÅ ATT JAG SPRIDER DET JAG MÖTER, OCKSÅ DET JAG MÖTER TILLSAMMANS MED ANDRA.   

Varmt välkommen den 11–12 juni på en själsretreat om kollektiva traumans gåva och visdom ur ett mystisk perspektiv. Det som blir fortsättningen på denna resa jag beskriver i denna blogg. Där får vi möta meningen med livet i sin essens och hur du kan öppna din gåva till livet. Vill du veta mer läs på: http://totality.mariefridolf.se/kollektiva-traumans-visdom/ 

 

Göteborg den 18 maj 2022

Ingrid Marie Fridolf