Visionen
Det är tid nu att börja den stora fotvandringen. I den lär vi oss att gå igen på ett helt annat sätt. Ingenting vi kan tänka ut, det växer i varje litet steg vi tar när vi låter oss förtrollas in i den nya tidens öppningar. Nya portaler öppnas var dag. Ur det lär vi oss att livet inte handlar om ont eller gott utan om att skapa liv. Välkommen du som vill skapa liv ur det som vi inte kan förklara eller förstå.
DEN STORA FOTVANDRINGEN HAR REDAN BÖRJAT
En vision kommer alltid i en inre syn, så också denna gång. I detta ögonblick, just nu, öppnas ett tempel där alla shamaner samlas redo att starta mänsklighetens stora vandring till en ny förtrollad värld. På den vägen kommer de att vandra mellan himmel och jord och förtrolla andra så att de förlorar den de skapat sig att vara för att kunna se vem de är för första gången.
Tempel är lika stort som Wimbledon-arenan i London och med ett vackert halmtak som skyddar dem en stund. Runt om på denna jord finns en mängd sådana arenor och inom varje arena sker nu samma rörelse.
En efter en bugar shamanerna för varandra inne på denna arena. En vacker rörelse som går som vågor genom hela församligen. Allt är alldeles tyst. Inga ord finns, allt är ordlöst. Plötsligt händer något, en långsam större vibration nästan som en vind börjar att föras runt på arenan. En efter en, allt eftersom de träffas av vibrationen går shamanerna i trans och gungar med i denna vackra rörelse. Så helt plötsligt reser sig en och börjar att gå och alla andra följer efter.
I en annan dimension bestämdes för länge sedan att det var tid att börja gå igen. Den resan tar aldrig slut. Det är en fotvandring, ingen folkvandring som vi gjort så många gånger förut på denna jord. Detta är den största fotvandring människan någonsin gått och kommer att gå.
En efter en kommer människorna följa den som gick före. De kommer inte veta vem det är och de kommer inte veta att de följer, det är bortom mänsklighetens förmåga. Det svåraste av allt är att inse att det kommer kräva att alla vibrationer som människan själv skapar genom att samlas under samma normer, former, idéer, metoder, filosofier, världsbilder bara kan stoppa denna fotvandring. Människan måste släppa allt för att kunna ta emot den stora vibrationen som kommer som en vind. Därför kommer det att ta tid och framför allt måste människan låta sig förtrollas. Då kan hon bara leva i ögonblick och därifrån göra omtag i alla relationer och möten varje dag. Vi kan bara leva en dag i taget.
Livet visar oss en annan väg nu. När vi väl väljer att inkarnera för att inkarnera i detta liv vet vi att allt vi varit med om har en mening. Det definierar oss inte men det är en del av oss. När vårt jordliga och andliga jag kan förenas öppnas vårt ursprung. Från den dagen kan vi inte länge skilja på liv och död. De finns bara i olika rum och är i grunden samma. Svårt att ta in för den som väljer att exkludera det gudomliga, universum och moder jord i mötet med sig själva.
Alla våra vägar går till livets källa. På den vägen kan vi öppna vårt genuina jag och vår ursprungsenergi. För många av oss kan det dröja länge innan vi börjar att vandra den vägen. Motståndet kan vara kompakt att stanna i den vi har skapat oss själva till att vara. För oss är det en trygg plats även om den platsen inte alltid är bra för oss. Vad är då vår kärna? Det är den plats som håller vår ursprungsenergi som alltid är och kommer att vara samma. Det är själens resa hem om och om igen. Vi kan också beskriva den platsen som vårt genuina jag. För att nå den platsen behöver vi börja vår resa med vårt inre barn. Det barnet är ett överlevnadsbarn, ett sårat barn och ett barn som är totalt oförstört vad som än har hänt oss i livet. Vårt inre barn tar oss till vårt jordliga jag. Vi möter våra överlevnadsbarn och vågar öppna för våra sårade barn- Då är hon där vårt genuina barn, vårt gyllene barn som är helt oförstört. Genom det genuina barnet växer vi ned på jorden och kan möta moder jord. Denna ”avlärning” är det viktigaste en människa kan göra i detta liv. Vi kommer hem till oss själva. Men det räcker inte med detta. Parallellt pågår en annan resa bortom vad vi är medvetna om. Den resan är en förutsättning för den jordliga resan. Vår kärna är inte bara vårt genuina jag hon är också den plats som är samma genom liv efter liv på vår själs resa. När vi öppnat denna dörr i medvetenhet har vi påbörjat vår andliga resa för att komma hem till vår ursprungsenergi. Det ursprunget är och kommer alltid att vara samma oavsett hur många liv vår själ har inkarnerat till. Detsamma gäller också vårt ursprungssår. I varje liv kommer vi närmare ett helande. Vi kan också leva många liv i detta liv som vi lever nu, ett annat sätt att komma närmare vårt ursprung. Den resan innebär transformationer där vi dör för att återfödas igen. Denna process öppnar alltid frågan: vem är jag? Allt detta betyder att ursprungsenergin finns bortom detta liv och denna kropp. Ursprunget är alltid där och vi kan nå den energin genom det magiska ljuset och i övergångar mellan olika liv.
Denna väg öppnas när följer vårt genuina jag. Där möter vi vår själ och samtidigt våra guider och läromästare. Varför läromästaren? Vem är då läromästaren? Läromästaren är den som vägleder oss på vår andliga väg och som öppnar för våra guider. Egentligen är det själen som läromästaren vägleder. Läromästaren har många namn vårt högre jag, högre själv, hjärtats själv osv. I ögonblick av ursprung ser vi att egentligen är vår läromästaren och vår kärna samma. Moder jord och universums gyllene barn som förenas där, ja det är vi alla gyllene barn. Lyssna hör, de talar båda till dig, så öppna ditt hjärta och ditt barnlika jag i mötet med dem.
Ingen människa på denna jord kommer undan sina sår. Från de såren har hon skapat överlevnadsstrategier som bildar mönster i det vi kallar delpersonligheter. Delpersonligheter är fragmentiserade verkligheter som styr oss. När vi har en känsla av att vi är mer än dessa olika delar och kan observera oss själva öppnas vägen till ett helande. Delpersonligheterna bildar tillsammans ett mönster som har en inre struktur som är vår överlevnadsstruktur. I den strukturen finns också access till vår kärna och vår själ även om vi inte är medvetna om detta. Det betyder också att i den strukturen finns vår framtida livsstruktur gömd. ”De är bara olika sidor av samma sak, vår överlevnadstruktur och vår livsstruktur.” Svårt att förstå, men ändå helt livsavgörande. Vägen är inte att göra sig av med sina delpersonligheter utan att öppna dem för att se vad som finns gömt där. Det är nu vi också öppnar vägen till vår själ. I varje delpersonlighet finns delar av vår själ att hämta hem som också det som splittrat oss i vår personlighet. Den vägen är transformationens väg. Vi öppnar och sluter en cirkel. I det arbetet blir vi allt helare. När vi öppnar för medvetenhet, krafter och energi ser vi också att många av våra strategier som utvecklats till delpersonligheter finns hos många människor på denna jord. De är befästa på en kollektiv nivå och de har krafter större än vad en människa kan förmå att ta sig ur av egen kraft. Vi dras in i generationers trauman, kollektiva trauman och de trauman som vi har med oss från många liv när vi föds. Svårare att ta in är att vi också möter den historia vi ska ha i detta liv för att ännu en gång lära oss att ta oss igenom våra ursprungssår och komma närmare vår ursprungsenergi. När vi inkarnerar till detta liv vet vi långt därinne att vi är här för att transformeras. Trauma är vägen dit. Inget behöver hända för att vi ska bli traumatiserade. Vi är det från början.
Det är aldrig händelserna i sig som skapar trauma, men väl vårt sätt att hantera dem. En dag möter vi samma situation och får möjlighet att ändra allt och då löses traumat upp. Det förutsätter sociala relationer för oss människor. Vi kan aldrig lösa upp trauman på egen hand. Det är i mötet med andra människor som vi tar oss igenom de delpersonlighet som vi skapat sedan barnsben för att skydda oss. Vägen dit är att öppna för kontakt igen med det inre barnet i alla dess åldrar ända till begynnelsen. Inget vi kan planera utan livet tar oss bara dit bit för bit. Först efteråt kan vi se att vi har levt i nuet och ändå både bakåt och framåt samtidigt. Att älska detta barn är en gåva till livet. Att bli älskad av detta barn är också en gåva till livet. Det är då vi älskar oss själva och därmed också allt och alla. Vårt jordliga jag har nu kommit att få ta form och vi inkarnerar till slut i detta liv tillsammans med vårt inre barn i oss. Detta barn kommer vi alltid att ha med oss i resten av vårt liv. I kroppen tar vi oss igenom fight, flight, freeze och follow, våra fyra kroppsliga överlevnadsstrategier som präglar vårt autonoma nervsystem. Vi flyr inte utan vi ser, vi fightas inte utan vi stannar med kärleken. Det öppnar för kraft i stället för frysning från den rädsla som också knackar på. Den rädsla som kan få oss totalt paralyserade och som växer ur gamla trauman. Den vägen öppnar oss för att sluta att följa andra människor, för att i stället följa vår inre läromästare.
Vägen till vårt jordliga jag är alltså att ta oss igenom hela vår historia och möta våra överlevnadsstrategier och delpersonligheter också i en kollektiv kontext. Den dag som vi säger ja till allt som har hänt oss och ser med kärlek på till den vi skapat oss till att vara öppnas en ny väg. Att säga ja till det som hänt innebär inte att vi stödjer detta, utan att vi inte längre försöker att göra om vår historia. En dag kan vi också kanske se att det var meningen, men det kräver ett djupare andligt jag och en tro på att vi lever många liv. Den tron innebär att vi kan få möta andra dimensioner och tidszoner som öppnar en helt annan världsbild. Detta är en mycket smärtsam process men också helt underbar. Det vackraste av allt är att livet väntar när tillräckligt många människor är där för att göra samma genombrott. Därför tar livet oss till ”samma” trauma när det är dags och då kan vi också få information om att många gör samma jobb samtidigt. I det ögonblicket öppnas det magiska ljuset och kärlekskraften som vi inte kan förstår eller förklara men som tar hela kollektiv igenom. Vårt jordliga jag omdefinieras i det ögonblicket som vi säger ja. Det innebär att vi inkarnerar i detta liv. Vi har då lärt oss det vi kommer hit för att lära oss. Vårt ursprungssår har återigen fått en ny dimension. I det kan vi försonas genom att förlåta oss själva och alla andra i vårt liv.
Att möta sig själv sker var dag – en resa som aldrig tar slut!
Vårt andliga jag öppnas från den dag vi inser att vi har en själ som också är en del av vår personlighet. Men vår själ är så mycket större än vår kropp. Den har ett fält från vilket vi kan hämta hem versioner som vi aldrig mött förut i detta liv. Själen kallar på oss och till slut kanske vi lyssnar. Det är själen som är här för att transformeras och öppna ett nytt lärande som kan landa i en ny personlighet. När vi väl vågar möta vår själ kommer läromästaren på olika sätt göra sig hörd. Det är på väldigt olika sätt som detta sker. För en del kommer röster och bilder, för andra kroppsförnimmelser och känslor och för ytterligare andra väsen och inre syner. För de flesta sker det troligen på alla dessa sätt och på många flera. Sakta börjar vi att lyssna på vår intuition och på våra multisensoriska gåvor.
Vårt andliga jag definierar oss som transpersonell varelse med olika förmågor. Det är inte förmågorna som definierar oss men väl vår varelse. Det är läromästarens uppdrag att ta oss till denna varelse och dess ursprungsenergi. I det samarbetar läromästaren med våra guider, anden, det gudomliga, alltet. När själen kommer hem förenas allt till nästa inkarnation. Det fantastiska är att detta kan ske och sker för alltfler människor i det liv vi lever nu utan att vi behöver dö den fysiska döden. Det är det vi brukar kalla att vara upplyst. För de flesta sker det i stunder i livet, det är få som är upplysta hela tiden.
”Jag har haft förmånen att möta några upplysta människor som kanaliserar hela tiden var de än är. De är i en annan dimension och det gör att det är svårt att få kontakt på det jordliga planet med våra fem sinnen. Deras empati är något helt annat än medkänsla. För mig är det något liknande när jag är i hela min själs fält med mitt ursprung och högre jag. Då öppnas det magiska ljuset och kärlekskraften som jag blir använd av. Jag kallar det då förkroppsliga kanalisering av kärlekskraften. Det är att gå till transliknande tillstånd (inte att beblanda med den brukliga definitionen av trans som ett psykotiskt tillstånd eller som i ursprungsbefolkningens Ayahuasca och andra halluciogena metoder). När kärlekskraften tar oss i besittning är vi väl medvetna om tid och rum även om vi går till andra tidszoner och dimensioner. Vi stannar i kroppen som tar över oss och öppnar för ett helande bortom våra förklaringar och förståelse. Vi kan också få andliga upplevelser om vårt syfte, om jorden och universum samt om hur vi kan leva vårt liv. Men vi lämnar aldrig vårt nuvarande medvetandetillstånd och vi hallucinerar inte. Det är som om vi får se en annan verklighet med andra perspektiv från den verklighet vi lever i. Hela tiden står vi i kontakt med oss själva och kan hålla och reflektera över vad som sker, men kroppen har samtidigt tagit över så det är svårt att stoppa det som sker när ett upplyst tillstånd öppnas.”
För att kunna ta emot börjar vi gå allt saktare och blir allt tystare i mötet med andra människor. Vi kan reflektera och bevittna oss själva och börjar att känna och se att det finns en plats i oss som är och alltid har varit intakt vad vi än varit med om. Den platsen är vårt andliga jag som blir synlig för oss när vår själ och förenas med vår kärna. Himlen stiger ned in i vårt hjärta och öppnar fler och fler rum genom transpersonella upplevelser i och utanför vår kropp.
Det finns inget paradis i himlen, det är precis där vi är. Paradiset är på jorden och det gudomliga är jorden och universum i samma stund.
Också dessa upplevelser är kollektiva och skapas när tillräcklig stor massa är redo att bryta igenom till mer liv. Då öppnas nya arketyper. Dessa arketyper är transpersonella i betydelsen att de väntar på att hela kollektiv ska kunna ta sig igenom. Själen är så mycket större än vår kropp och i takt med hjärtats expansion öppnar vi för att vår kropp expanderar med detta fält. Vårt ursprung är vårt andliga jag. Vår kärna, där ursprungsenergin finns, är den klaraste punkten i varje människas essens. En dag öppnas vägen till denna kärna än tydligare. Vi kan inte känna dess natur men den expanderar vår medvetenhet i transpersonella upplevelser, arketyper och helhetssymboler. Vi kan aldrig se den, men vi kan överlämna oss till den. Vår kärna kan genom vår själ producera flöde av omedvetet material som jaget inte har kontroll över, vilket kan leda till att neurotiska tillstånd kan transformeras och vår personlighet förnyas. Det är vägen till vårt ursprung, till vår ursprungsenergi. I vår kärna är allt rent. Känslan av att vara hemma där är alldeles underbar. Då vet vi att vår plats är både i detta liv i kontakt med jorden och andevärlden bortom vår fysiska kropp. Gränsen mellan liv och död suddas ut och är samtidigt högst närvarande.
Att öppna för vårt ursprung tar oss från ett förkroppsligande till ett icke fysiskt tillstånd och till ett förkroppsligande igen.
Aya
En dag förenas allt och vårt jordliga och andliga jag blir samma. Det är då vi kan möta vårt ursprung i föreningen med allt. Då finns bara kärlek till allt och alla. Vi är inte längre splittrade. Vi är renare, klarare, friare i kärnan av oss själva. Läromästaren och vår kärna har bara ett uppdrag: att få vår själ att komma hem till vårt ursprung, som är lika gammalt som vår själs resa. Varje upplevelse när själen kommer hem till kärnan innebär att horisonten öppnas och vårt ursprung är där. Detta ursprung som är en energi kan vi då känna i hela vår kropp. Vi kan också beskriva det som att allt är i förening. Allt är ett och det som vi hittills behövt lära oss att se som delar för att komma till helhet förlorar sin betydelse. Det är då vårt andliga och jordliga jag är i förening. Allt är nu helt. Det arbetet bidrar till mänsklighetens växt. Det magiska ljuset kan nu använda oss för större syften. Vi kan få ta emot krafter som är så mycket större än vad människan kan förmå.
