När mötet med en brusten själ får mig att inse att åter en övergång är nära öppnas alltid en ritual. Denna ritual började denna gång med hjärtats öppning för folket i Ukraina som förlorar sitt land och slutade med poeten Else Lasker Schüler som förlorade sitt land en gång för mycket länge sedan. Ännu än gång öppnades allt från det gyllene barnet. Jag trodde ritualen om livet som lagts i min hand var till enda efter en själsretreat i övergångens landskap i helgen. Men ack så jag bedrog mig. Den helgen slutade med unga kvinnors dans, alla kvinnor som tillsammans var gravida med livet. Den själsretreaten öppnade för barnet, det gyllene barnet.
Mötet med poeten vars energi jag mötte genom en nära vän och hennes kollegor tog livets helande till ett nytt blodsband. Ett djupt tack till dessa kvinnor Anita Goldman, Marika Lagercrantz och Elsie Einarsdotter. Vilken föreställning! Vilka vackra visa kvinnor som berättade och spelade hennes resa och poesi. Ett stort tack till Judiska salongen i Göteborg som anordnade allt. Efter föreställningen var något kvar och tillsammans gjorde jag med en av kvinnorna ett energiarbete med denna poets resa. Det öppnade en helhet för alla visa kvinnor och deras unga inre rebeller i denna tid. En ny övergång var till slut ett faktum, en ny övergång i denna tid. Arbetet var som alltid kollektivt och det gyllene barnet var där ännu en gång för att guida oss i världen. Nu är allt helt igen och de båda, den gamla och den unga har funnit varandra genom barnets gudomliga kärlek.
Hur är allt detta möjligt? Inte konstigt alls. Gamla själar som har dött finns ännu med oss i andra tidszoner. När vi öppnar för energin kan allt ändras och öppna det som behöver helas i denna tid. Det är bara energi, inget annat . Det är ingen kommunikation, utan ett kroppligt energiarbete som flyttar kontaktytor i en dov och stilla energi. För det behövs några som kan hålla denna energi och samtidigt öppna för det magiska ljuset. I detta arbete var vi två och idag bugar vi för varandra. Jag ser att allt inför detta arbete var förberett ur helgen själsretraet och själsåterhämtning som kom att handla om övergången mellan härskare och hämnare till att hämta hem den kollektiva själen som vi gömt i ett annat ”land”. Den retreaten öppnade för en helt annan väg än den vi vandrar som kollektiv idag i detta land. Övergången öppnade för att åter få knyta an till sitt land ur smärtan och ansvarigheten av att ha tagit andras länder istället för att stanna med sitt eget. Den smärtan bär vi alla för dem som både förlorat ett land och för dem som tagit och sedan härskat över ett annat land. Den smärtan blir till slut personlig även om den inte var det från början. Att ta ett annat land väcker skuld och som alltid gör det att vi förlorar kontakten med vårt eget land och den kollektiva själen. Att förlora sitt land kan väcka vår brustna själ som splittrats sönder i tusen bitar när allt kollapsat. Det är själens väg. Enklare att se när allt är personligt för när du förlorar eller riskerar att förlora allt då vaknar själen. Frågan som alltid kommer: Var är mitt land? Var är min själ?
Jag ropar och jag sjunger för min själ hon svarar från fjärran land: kom, kom jag är här. Jag sätter mig på golvet och lägger min vandringsstav emellan mig och den unga själ som har det så svårt i detta fjärran land. Jag ser hennes ansiktes lena drag. Jag som är en mycket gammal kvinna med hela ansiktet fullt av vackra rynkor av livets växt och grundning. Jag är människa nu, en vacker människa som kommit hem till sitt land. Men ännu finns en ung vacker kvinna som inte vill vara med. Jag börjar kalla på henne i min inre sång i ordens flöde alldeles tyst. Allt speglar sig i vattnet som flyter mellan oss. Hon hör min sång och väntar mjukt. Nu händer det! Barnet som den gamla vyssat länge nu tar sina nya stapplade steg och går fram till den vackra unga kvinnan. Hennes lena ansiktsdrag får färg. Hon smeker barnet, det barn som tillhör livet i en tid där allt faller sönder. Inte för denna unga kvinna. Nej för henne stannar livet i en övergång som är nära. Hon håller barnet och tittar på vattnet som flyter mellan liv och död. Vattnet blir rött som blod, alldeles porlande vackert som sakta stillar sig. Den röda jordens vackra blod till livets hjärtan väntar på en ny skapelse av denna tid. Inget enda litet ljud finns ännu kvar, allt bli tyst. Barnet visar så vägen. Hon går rakt igenom allt utan minsta tvekan, fram till den gamla kvinnan som tar henne i famn. De leker och gullar med varandra och sången blir allt högre i ordens vackra band. Då gör hon det den unga kvinnan. Hon tar sin hand och flyttar allt åt sidan, ja alla blodsband. Det är en ny tid nu! Då ser hon den platta hon sitter på. Hon vet att det bara är hon som kan röra sig nu, bara en millimeter varken mer eller mindre. Det som ska ske är exakt i den nya energi som finns i denna millimeter. Hon gör det och så förenas de den gamla och den nya i ett nytt land utan band. Den unga kvinnan kryper in i den gamles famn. Barnet har nu gjort sitt igen. Det gyllene barnet i tidlöshetens tjänst. Hon drar sig tillbaka och sången tonas upp i hjärtans möte i nya blodsband.
Vilken gåva till svenska folket att nu få ta emot ett folk som förlorat sitt land. Det svenska folket som är så ”lost” och som förlorat sitt lands själ. Mitt hjärta växer och dunkar sakta i en lugn stilla rytm för detta folk som kan rädda oss. Vi har ett land men själen finns i ett fjärran land. Allt fler av oss ropar på den själen som är spridd över hela världen. Vi som är ett ungt land, gjorde oss så stora i vår strävan att rädda världen. Vi lyssnade inte på alla gamla själar i vårt land. Vi byggde välfärd med stora händer och skulle bygga så också i andra länder. Den svenska modellen var modellen som skulle spridas. Att den innehöll ett stort mått av exploatering var det ingen som ville visa världen i sin sång, inte heller att vi inte tog hand om kärleken i och till vårt eget land och vårt eget ursprungsfolk och andra minoriteter.
Den svenska själen
Den svenska själen finner vi i våra rötter, den går inte lika djupt som andra länder som hade liv långt före vår egen istid började att smälta. I vårt land har vi fruset till is igen så många gånger, också i modern tid. Ibland undrar jag om det är vårt öde. Men nu i denna tid håller vi sakta på att tina upp och samla ihop all härskarenergi vi spritt över världen. Den är vår som vi kan transformera och öppna en annan väg för. Nu är vi livrädda att andra ska hämnas det vi tog från dem och gör ännu inne i vårt land med dem vi har förtryckt. Inte har väl vi förtryckt någon! Inte har väl vi skövlat skogar! Inte har väl vi skapat krig! Inte har väl vi olovligt tagit av andra! Den delen av vår själ som vi spritt över världen är att hämta hem. Det är första steget. Nu kanske du säger: kan en själ vara ond? Själen får svara dig nu: ja, jag har varit både mördare och blivit mördat och nu är det dags att ta mig ur den dynamiken. Jag vill komma till ro och stilla mig för att kunna möta världen ännu en gång i en upptäcktsresandes ögon. En gång lärde jag mig att öppna världen, den gång då isen smälte bort. Nu är det åter min chans. Den chansen gestaltade några kvinnor i en själsretreat i helgen.
Varmt välkommen du gamle vän som nu ska upptäcka detta land, nu lovar jag att lyssna på dig. Du kommer med min själ igen och jag lovar dig att lyssna denna gång i stället för att försöka härska över dig. Jag är gravid igen med mitt land och det väcker kärleken till livet och dig gamle vän. Den gamle svarar: jag vet och inget, nej inget kan få mig att inte dela min erfarenhet med dig. Du som så öppet tar emot min själ just nu, du som ännu har ett land men som förlorade din själ en gång i ett fjärran land. Jag frågar dig vad var det i för land jag förlorade min själ. Den gamle ser på mig och säger: I det land som du ville härska över och därför dömer du nu andra som vill härska. Din resa min vän är att börja se alla oss som du härskade över en gång och ännu gör inne i detta land. Det finns en annan väg! Härska vill bara den göra som har en inneboende kraft att exploatera. Den kraften använder ni ännu mot ert eget ursprungsfolk och andra minoriteter.
Det folket är de som en dag kommer ta det första steget för de har djupt därinne börjat sin resa att släppa allt vad hämnd är. Nu måste du min vän släppa härskaren i dig. Jag förstår att du är rädd men ingen kommer döma dig den dag du slutar att döda dig själv. Det heliga landet finns i norr, det enda land som ännu inte är exploaterat inne i ditt land. Se vad du gör! Slut fred i dig, inget annat är möjligt. Exploatering leder aldrig till fred. Det gör bara resan att hämta hem din själ från fjärran land. Men först måste du hela ditt eget land. Det är därför jag är här.
Låt mig berätta
En dag i slutet av januari när jag satte punkt i den bok jag skrivit under nio månader kom en syn för mitt inre. Jag såg hur den stora fotvandringen skulle börja i världen eller att den redan börjat. Jag visste då att en ny hemsida skulle ta form men boken var tvungen att bli färdig först. Med mig på den resan hade jag två själsgrupper som stött mig till min sista transformation. Den första gruppen öppnade det sista arbetet i min familjs historia och den andra i välfärdens historia. Till slut kunde allt förenas i min och välfärdens själ. Det var så tydligt varför jag och många med mig fötts i detta land. Det var också tydligt varför jag fötts till just min familj. Båda har stoppat ljuset! Nu är det ljuset öppet i varje steg jag tar på denna jord. Det ”kommittar”, ingenting är gratis.
Det är den dörren som svenska folket som kollektiv är så rädda för att öppna och som alla som har makten skyndar sig att putta bort. Dörren till ljuset är vårt enda hopp och det ljuset kommer från norr. För mig är det också min historia som jag helat och det är därför jag kan se alla steg som tas i det spel som nu sker. För mig är helheten det första steget till att kunna komma till enhet, vilket mänskligheten som kollektiv nu öppnar för. För ett land oavsett om det är ett fysiskt landskap eller ett energilandskap är vägen till enhet alltid genom att först förlora allt. Det vet människan långt därinne, hon bygger alltid strukturer som måste rasa till slut. När de rasar är det möjligt att förlora allt som är vägen till själen. Den resan är farlig om vi inte samtidigt har något att hålla oss i. Kom ihåg att det kan aldrig vara som kommer att rasa dom bara är illusioner av trygghet. Det vi håller i är istället resurser av denna, framtida och förgången tid. Att hålla i är inte det som vi redan känner till utan det som vi en gång gjort förbjudet för vår själ. Allt som är förbjudet håller vår själ borta, borta från livets skapade och expansion. Tills den dag vi ser att just det är vårat ljus!
För min del var jag tvungen att resa och jobba andra länder för att komma hem till min själ och mitt ljus. Den symbol jag fick i Malaysia tog mig till den som är jag i mitt ursprung. Den kom med orden: en dag kommer du att förstå och leva denna symbol. Det tog mig tio intensiva år. Vägen dit öppnades i det energiarbeten jag gjorde i Nepal, Indien, Venezuela, Costa Rica, Columbia, Brasilien, Marocco, USA, Canada, Belgien, Tyskland, Holland, Schweiz, Spanien, Norge, Danmark och egentligen i hela Europa. I dag verkar jag bara i Sverige, detta vackra land som jag valde att födas till. Allt arbete tog mig tillbaka till mig själv både i mitt jordliga och mitt andliga jag. I det finns jag bara i olika rum och samma sker var dag i båda dessa rum. Då och då suddas dessa gränser ut. Då ser jag allt som i den klaraste kristall. Det svåra för mig har varit att lära mig om att vara människa och att växa än mer ned på jorden. För att klara detta var jag så klok som barn att jag förpassade en del av mig till underjorden. Där har jag successivt hämtat hem mitt ljus och mitt andliga jag. För att till slut lära mig att leva på horisonten, mellan himmel och jord. Hade jag flytt till himlen hade jag brunnit upp. Det är min väg! Precis detta handlar den symbol om som jag fick i Malaysia för många år sedan. Den transpersonella upplevelse jag hade som sjuåring handlar också om samma. Då mötte jag min ljusgestalt för första gången, hon som är jag i mitt ursprung. Jag mötte henne på jorden inte i en annan dimension. Min första upplevelse i alla mina energiarbeten visade också samma bild. Där och då mötte jag min mamma och moder jord som båda gjorde allt för att hålla mig på jorden. Idag vet jag också att allt jag mött i min personliga resa med min själ har jag också mött i mötet med den kollektiva själen. Den själ jag nu följer efter att min historia är läkt tillsammans med min själ. Jag har tagit mig igenom alla trauman ännu en gång för att göra allt helt. Det är vad min bok handlar om, när och om den kommer ut. Resan har varit det viktiga i denna process. Jag är hemma och ett med mig själv och det öppnar för att följa den kollektiva själens fält genom mitt fält. Det är nu det magiska ljuset öppnas i varje steg jag tar. Då och då blir jag rädd, inte jag men väl mitt inre lilla barn. Då är det dags för att en stund att dra mig tillbaka för att riktigt ordentligt hålla om henne. Och hör och häpna många gånger upptäcker jag då att det är hon som håller om mig. Det gyllene barnet som är ett annat namn på mitt ursprung är alltid i kontakt med mitt inre barn. Det är jag som förlorar mig ibland. För mig är det att vara människa och i det tvivlar jag aldrig. Jag aktar mig bara att skapa illusioner om hur det ska vara eller att exkludera något som handlar om att vara människa. Jag aktar mig också väldigt noga att tala om det jag själv inte har upplevt och upplever.
Denna tid har tagit mig i mötet med min unga kvinna i mig genom mina båda barn, det inre barnet och det gyllene barnet. Det är nog därför hon dyker upp Else Lasker Schüler för att öppna för alla unga kvinnor som blivit gamla och visa nu. Det har också deras själ. Det betyder inte att de inte deltar, nej knappast. De deltar mer än någonsin från sin vackra visdom och den gamla själ som de också var redan från början. Inte är de crazy eller en baglady. De är bara hemma dit vi alla en gång ska vandra.
Min unga kvinna som var en rebell, först genom att fightas med alla och sedan genom att gå sin egen väg gick för tre år sedan en annan väg till mötes. Den vägen såg jag inte klart i allt jag gjort förrän jag mötte Else. Så det är det jag gjort och gör ännu med all dem jag möter i övergångarnas landskap. För mig är transformationens tid förbi, en ny väg har vaknat från den gamla visa kvinnan i mig. Hon är mycket gammal och har till slut tagit sin själ hem till sitt mycket gamla fält. Där i det fältet är hon med sin kropp och låter då och då alla gränser suddas ut. Hon vet var gränserna för hennes själ är och dem håller hon i sin sång helt naken.
När denna gamla kvinnan i mig fick hålla min unga kvinna i mig djupt i sin famn kom hon till slut till ro, hon som inte längre på något sätt väljer att gå in i rebellens landskap. ALLT BLEV HELT ÄNNU EN GÅNG. Den resan pågår om och om igen tills vi lämnar detta jordeliv. För tre år sedan överlämnade hon sig till min visa kvinna i mig, hon den visa som fanns med mig från den dag jag föddes. Hon är hemma nu min älskade unga kvinna i mig som kämpade så för att förändra världen. Ja, hon som stod på barrikaden, en tuff och smärtsam uppgift även om hon i den var mycket framgångsrik. När fighten rann ut började hon att gå sin egen väg och attraherade andra som ville göra samma. En del föll igenom till sig själva och andra försökte bara göra likadant som henne. Idag attraherar hon inte längre någon av dessa grupper för hon går på en helt annan väg, den kollektiva själen och medvetandets väg.
Denna tid har också tagit mig till sanningen om den stora fotvandringens som är nu. Vår möjlighet att öppna är nu för att hela gammalt härskande och exploaterande som länder behöver ta hand om. Allt som inte gjorts helt kommer att komma upp gång efter gång tills vi väljer att göra på ett helt annat sätt. Det är inte längre att gå sin egen väg utan nu är det alla länders gemensamma väg som gäller. Det är inte att svara med samma vapen det ökar bara på härskarenergin och till slut också hämnarenergin. Att dela det nya ljuset vi har i vår hand är vägen. I Sverige behöver vi börja med att öppna för ett helande mellan svenskar och samer, vårt ursprungsfolk. Där de lever finns ännu ursprungsland. Låt oss inte förstöra detta nu! Det gör mig ont om hjärtat att se hur regeringen ger klartecken till gruvdrift igen på samernas ursprungsland. Regeringen är vi i en demokrati, det vi får vi aldrig glömma. Alla är vi också i detta land barn därinne precis som alla människor på denna jord. Där gick vi många fel men allt är möjligt att åter komma i balans med om vi alla slutar döma oss själva och varandra. Låt oss i stället stödja varandra att öppna våra ögon för det som skapar liv.
När jag öppnade för att möta min unga kvinna i mig öppnades också den del av min själ som kämpade för alls lika värde. Idag har jag kontakt med den själen genom att sjunga i mitt inre. Då som unga när jag arbetade med demokrati och kämpade för ursprungsbefolkningen och andra minoriteters mänskliga rättigheter var jag en rebell. Den kampen förde jag i välfärdens Sverige enda till den dag då allt brakade samman och jag föll ned till min själ. Idag väntar jag på den som ska ta första steget genom att hålla energi som den gamla kloka gumma jag också är. Jag står alldeles stilla och slutar aldrig att sjunga min sång. Då plötsligt är jag på en platta alldeles stilla. Jag har varit där många gånger nu. Det är övergångarnas platta. Jag vet att om jag inget gör bara väntar på en liten rörelse att följa förändras allt. När denna millimeterrörelse kommer följer jag och jordens plattor rör sig till en ny kontakt, utan transformation. Det är ingen kamp, ingen fight, inget motstånd som i transformationens landskap när vi dör för att återfödas. Det är bara en övergång till ny kontakt. Den resan kan vi bara göra när vi har funnit platsen av ”bodysafer” och kunnat överlämna oss till den kollektiva själen. Där överlämnar vi oss till allt som ska ske, ingen överlevnad är längre med. Skulle döden komma i vår väg är den där. Så var det för mig i höstas och då sade jag bara ja till den. Detta ja blev då en övergång till ett annat liv, djupt stilla och vördnadsfullt utan transformation. Vi styr ingenting vi följer bara vår inre vägledning. Ja, även om vi inte vill. Så många gånger jag känt att detta vill jag ej och så säger vägledningen något annat. Då följer jag den. Jag hade gjort denna resa min resa hem till mitt ursprung, mitt andliga jag utan den vägledningen. Resan dit tog mig sextiofem år och idag slutar hon aldrig att sjunga sin sång mitt älskade gyllene barn i mig, hon som verkar mellan himmel och jord. Hon är inget barn, bara barnlik. Vad hon än möter är hon som den vackraste näckros djupt grundad på sjöns botten.
Du samiska kvinna av denna tid ta emot den nya tiden i tecknens tidevarv. Du har gåvor som ingen har i detta land. I näver spår du om vinterns tid, så ock om den tid som mänskligheten behöver gå in i nu utan att frysa ihjäl. Du vet mer än någon annan hur vi ska värma vår själ så att den inte fryser till is, hur vi ska kunna hämta näring ur ett fruset landskap för att inte dö och hur vi ska visa vägen också för andra som är på väg att dö. Du samiska kvinna av denna tid ta emot den nya tiden i tecknens tidevarv. Du har magiska gåvor som ingen annan har i detta land. Med stenen i handen kan du vandra i ingen-mans-land utan att gå vilse. Den stenen är din kompass som visar dig vägen och alla andra som en gång ska vandra med dig. Med dig ska många ge sig ut på en resa allt längre bort från det som tagit oss bort från vårt land och hela vår jord. Du går där med stadiga steg ut i vildmarkens steniga landskap till den lilla del som ännu inte blivit förstörd av civilisationens tidevarv. Den stenen håller du hårt ännu i din hand i väntan på det som ska ske. Du samiska kvinna av denna tid ta emot den nya tiden i tecknens tidevarv. Du har magiska gåvor som ingen annan har i detta land. Den tredje gåvan du bär är en liten kotte som kan bli till nya frön i det nya landet. Du vårdar den ömt som ett litet spädbarn för du vet att djupt där inne vilar fröna till den nya tidens liv. Du kan inte låta den torka ut för då dör fröna och du kan heller inte ge den för mycket vatten för då dör de också. Ingen av denna tid vet hur länge ett frö kan bevaras inne i en kotte. Det enda vi kan göra nu är lita till tidens gång och när det är dags att plantera dessa frön får vi veta om de är kvar. Du älskade samiska kvinna av denna tid, allt hopp står nu till dig om du är redo att låta oss följa dig och om du är redo att följa dig själv. Du samiska kvinna i Nordens land som finns i varje själ som någon gång har stått på denna mark. Det är din väg nu tillbaka till ursprunget. Låt oss alla buga för det samiska folket ty de har gett en bit av sitt folks kollektiva själ till oss för att vi ska lära oss att vandra. Det finns ingen annan väg. I varje ögonblick i miljontals år har de planterat ett frö i alla i detta land och alla andra som har satt sina fötter på Nordens mark. Denna energi kryper upp genom stockar och sten, i alla grödor och i ängarnas böljande fält. Även den som i sin förövarenergi gjort andra illa får del av denna energi. Nu är det dags att åter knyta band med alla av ursprung i detta land och alla andra länder på denna jord. I det är vi alla ett, på resan som vi nu ska vandra över stockar och stenar hem till mänsklighetens ursprung.
Den texten skrev jag en gång för ett år sedan i djup kontakt med henne i mötet med livet. Hon vaknar igen de vackra samiska kvinna i alla våra ådror i detta land. Hon har funnit med mig sedan dess. Jag har väntat på något och nu kunde övergången komma i det kollektiva medvetandets landskap. Hon slutar aldrig att sjunga sin sång. Den enda som kan ta henne till sången är det gyllene barnet. Detta barn som inte är ett barn utan vårt ursprung är barnlik som ett barn och har ingen överlevnadsenergi kvar. Hon väntar bara på rätt tillfälle.
Tid är inte linjär på någor sätt. Poeten Else Lsker Schuler var där före kontakten med samerna. Det var henne jag väntade på för att allt skulle bli helt, för att kunna öppna dörren till min egen text som inte kunde förstås förrän det gyllene barnet förenat den gamla och den unga i alla jordens kvinnor. Det är den tiden nu som öppnas i ett nytt skimmer. Lyssna hör på den nya tidens blod som porlar in i varje ådra. DEN GAMLA KVINNAN BÄR BARNET OCH ALLA BARN PÅ DENNA JORD. HON ÄR VÄGEN TILL DET GYLLENE BARNET. HON SOM ÄR VÅRT URSPUNG.
Skriv gärna till mig jag lovar att svara
Göteborg den 24 mars 2022
Ingrid Marie Fridolf
0709812963 och marie@mariefridolf.se
@
