Dags att öppna ögonen

Vi behöver öppna ögonen för två olika folk: samhällsfolket och ursprungsfolket. De finns i alla Communitys och överallt, också i varje människa. Precis just nu tar samhällsfolket ännu ett litet millimetersteg tillbaka. Då får vi möjlighet att öppna för vårt ursprungsfolk en liten stund och kunna expandera detta. En del fortsätter denna expansion och andra stänger igen.

Mitt samhällsfolk i mig tog för första gången ett millimetersteg tillbaka för trettiotvå år sedan. Det har jag gjort sedan dess. För fyra år sedan började både samhällsfolket och ursprungsfolket tala till mig och till varandra. Det var då jag förstod att de inte på något sätt är i motsatsförhållande till varandra. Samhällsfolket stöder de millimetersteg som mänskligheten nu tar i en annan riktning. Vi är alla bara i olika takt på denna väg. Det får därför inte gå för fort. Samhällsfolket vill också att vi ska sluta anpassa oss. Allt detta syns inte på ytan, då de som anser sig företräda samhällsfolket tar en helt annan riktning: till mer anpassning. För fem år sedan gjorde jag min sista anpassning till den Community som jag blivit en del av. Den höll på att käcka mig och jag blev argare och argare. Det gick inte längre att köra över min ursprungsväg som jag hade haft utrymme till i denna Community fram tills det blev en struktur. Ett år senare lämnade jag. Där och då blev det så tydligt att jag tillhör ingen och inget tillhör mig. Livet öppnade då ett tomrum som jag inte visste att jag hade inne i mig. Det var också då jag förstod att jag behöver ha både samhällsfolket och ursprungsfolket i mig för att kunna öppna en ny väg. Det finns en väg nu där de båda öppnar för mänsklighetens fortlevnad, om vi börjar att lyssna.

Den gamla bilden av ett samhällsfolk vet vi vem de är genom att de har fått oss att bli som dem. Vi finner dess representanter i familjen, i förskolan, på barnavårdssamhället, i skolan, samhällets alla institutioner, politiken, organisationer, religioner osv. De företräder de normer som ett samhälle skapat i vad som är rätt och fel. De har fått oss att anpassa oss och ta alla steg som passar i ett samhälle. I det samhället verkar också vår ursprungsfamilj som lär oss följa både familjen och samhällets normer, men på väldigt olika sätt. En del familjer följer bara, andra följer genom att protestera och några driver på anpassningen också i samhället.

Samhällsfolkets kollektiva röst som gömmer sig långt i det kollektivas hjärta har samtidigt under decennier börjat att viskat tyst att vi ska ta nya steg. Väldigt sakta måste det gå så att alla kan följa med. Samhällsfolket finns nu inte bara i samhällsstrukturer, de finns i alla organisationer, Communitys och rörelser runt om i hele världen. De viskningar som nu kommer från hjärtat av detta folk öppna för en sakta vibration som tar oss till dess hjärta. Där i hjärtat är folket som kollektiv öppnas för den nya tidens samhällsfolk. Tro inte att du vet hur det kommer att bli, det vet ingen av oss människor. Om vi börjar att skapa något som vi tror på hindrar vi den skapelse som pågår i en helt ny riktning.

Jag har också mött samhällsfolket hos dem vi i samhället kallar ursprungsfolk, dvs de som var på en plats före alla andra och som har en egen andlighet som inte kan fångas inom det vi kallar samhällets religioner. Ofta har de en andlighet som är i kontakt med naturen och moder jord som bygger på urgammal visdom. Även hos dem som vi kallar ursprungsfolk finns samhällsfolk. Ibland skapar vi illusioner om hur vi tror att det är. Bara för att någon anses vara född i ett ursprungsfolk betyder inte att de inte kan bli ett samhällsfolk.

Under hösten 2022 kommer ett tvåårigt program att startas med syftet att öppna vägen för övergångarnas tid tillbaka till ursprunget. Vad en övergång är kan du läsa om i denna blogg. Detta program kommer att både lyfta samhällsfolket och ursprungsfolket i oss och det kollektiv som öppnas. Det blir en djup personlig resa, men framför allt en kollektiv resa. Den grupp som bildas finns redan där, frågan är om du ingår i den. Men först läs mer om hur samhällsfolket och ursprungsfolket öppnar för din själsgrupp. Då kanske du får svar om det är din väg. Varmt välkommen.

”Den vackraste konstnären är den människa som kan se sig själv som sitt vackraste konstverk i ett ständigt skapande. Varje sekund av denna människas liv är ett mirakel. Denna lilla människa som under ett livsverk kan ge sig själv chansen att berika världen med den gåva hon är. Hon lär sig att spricka upp och att spricka i en ständig dans med livets årstider och livscykler. När hon blir äldre kan hon se hur livet har skapat den dans som är just hennes i livets mirakel. Hon är du och hon är jag i vårt möte med oss själva var dag. När hon blir äldre kan hon se hur livet har skapat den dans som är just hennes i livets mirakel. Hon är du och hon är jag i vårt möte med oss själva var dag.”

Det är inte som vi tror

Just nu händer det igen på en kollektiv nivå: samhällsfolket backar för att ursprungsfolket ska få ta ett steg framåt. Vad är då ett ursprungsfolk? Vi har så missuppfattat allt! Det är klart att alla har ett ursprungsfolk. Det gäller bara att hitta dem och dem hittar du inte när du letar. De kommer när du minst anar och då vet du.

För min del möter jag dem alltmer och egentligen har jag alltid gjort detta. Jag tar mig akta framåt med allt mindre steg på en stig jag går. För mig är mitt ursprungsfolk empatiska själar. Jag säger inte empatiska människor, utan empatiska själar. Den själsgruppen tillhör jag men också en liten grupp inom detta folk. De finns över hela världen precis som allt annat ursprungsfolk. Vi kan se vårt ursprungsfolk när vi kommit nära vårt ursprung. Ursprunget är vårt andliga och gudomliga jag. Vi kallar ursprunget också det gyllene barnet i oss, i betydelsen att vi alla är barn av denna tid och av det gudomliga och moder jord. Hon gömmer sig i vår kärna, den plats i oss som en dag blir ett med vårt högre jag, som jag också kallar vår läromästare. Varför läromästare? Det är därifrån vi får vägledning och där vår själ och den kollektiva själen möts. Det är därifrån vi blir guidad för att komma hem till vårt ursprung, som är och alltid kommer att vara detsamma i liv efter liv. Ursprunget är inget vi kan ta på, det är en energi som kan förkroppsligas då och då. Vi kan också säga att det är vårt högre syfte och då förstår vi att ett högre syfte också alltid är samma oavsett hur många liv levt. Kanske är det en livsresa att komma till detta syfte eller så är det som jag tror att vi kommer dit när vi har lärt oss det vår själ ska lära sig i detta liv.

Jag har mött mitt ursprungsfolk både i mitt land och många andra länder utan att alltid förstå detta under min andliga resa som började för trettiotvå år sedan efter en skilsmässa. Kort därefter var jag med om en nära döden upplevelse i en trafikolycka. Där och då gick jag in i den tunnel som skulle komma att förändra mitt liv. Jag mötte mitt ursprung som jag då trodde var Gud i den gudstro jag då hade. Fick budskapet av denna ljusgestalt att jag behövde ge ett löfte för resten av mitt liv när jag nu skulle få livet åter. Det var inte dags än. Jag gav det löftet. som jag redan gett utan att förstår detta två år tidigare i Kristine kyrka i Falun vid skilsmässan. Från den dagen har jag följt detta löfte, att bli till enhet och förenas med allt.

Sedan dess har jag gett fem till löften till den ljusgestalten som jag nu vet är mitt ursprung. Det vackraste av allt är att jag mötte denna ljusgestalt när jag var sju år i en transpersonell upplevelse som fick mig att stänga allt då den blev mycket traumatiserande för min lilla sjuåring. Där och då stängde jag både mitt ljus och mitt mörker som sakta började att öppna sig efter mitt löfte i Kristine kyrka en påskdag för 32 år.

Där och då öppnades också embryot till det sjätte löfte jag nu gav vid vintersolståndet förra året, löftet att verka för livets övergångar. Detta mitt sista löfte växte fram när döden ännu en gång var mig nära i mitt liv under denna sista höst. På den vägen har det varit. Jag har alltid varit nära livet och döden. Hur det blir nu vet jag ej. Vad detta löfte betyder kom jag att förstå lite mer av när jag fick mitt nya uppdrag vid en ceremoni på denna sista vårdagjämning, uppdraget att sprida tro.

Jag ärar denna påskdag till min exman som gav mig allt det space som jag har behövt under alla dessa år för att jag skulle kunna komma hem till min själsgrupp. Det var nämligen den dagen som jag första gången i mitt liv litade på min intuition och att jag kunde se inifrån. Med honom tog jag mitt första steg. Jag följde den eller ska jag säga jag följde min kropp och allt visade sig vara sant. Idag vet jag också att intuition är den första öppning till energi- och multisensoriska förmågor som empatiska själar har.

Tid är verkligen inte linjär! Min kropp förstår att idag, när jag är i enhet och i förening, kom före det som hände påsken för trettiotvå år sedan. Min kropp var redan där men mitt intellekt och min tro var någon annanstans. Vilken resa under 32 år!

Tystnaden lever bortom alla djupa sår, så klar, så hel, så väntande, väntande på en ny dimension.

Den finner du inte när du letar alls, utan bara väntandes kraft kan.

Den är inte pampig, inte stor, bara närvarande, nära, levande.

Stilla djupt inne i din själ, växer något sakta, likt ett barn som med all tillit ger sig ut i världen,

sökande, långsamt, lekande.

Så kommer den där, sanningen, så hel så ren, och ingen kan ta den ifrån dig.”

Livet är vackert i sin skörhet och skönhet. När vi förstår att tid inte är linjär blir vår resa en annan. Det blir en upptäckfärd och ett experimenterande. Inget är längre givet i det vi tror. Tro är så mycket mer än just tro, tro öppnar för både livet och döden och det öppnar framför allt oss själva. Tro måste förkroppsligas annars blir det bara en önskan. Hur det sker vet var och en av oss och den vägen är verkligen inte samma för alla. Vi har så olika sätt att öppna för den vi är i vårt ursprung. För mig tog det lång tid då mina försvar var som pansar runt min kärna. Men min tro var alltid där, tron på mig och på alla andra. När vi öppnar för den kollektiva resan får vi en större möjlighet att komma till vårt ursprung. Varför detta? Där kan vi med respekt för livets starka krafter öppna för det som sker när det ska ske. När det kollektiva motståndet är mindre, då slungas vi inte tillbaka till gamla mönster. ”Går vi på” ett motstånd förlorar vi alltid det vi öppnat för. Svårare än så är det inte och ändå gör mänskligheten varje dag.

Samhällsfolk och ursprungsfolk kommer alltid att finnas i oss     

När vi ställer samhällsfolk och ursprungsfolk emot varandra är vi så förlorade, det är egot som tänker dualistiskt aldrig själen. Det finns alltid både samhällsfolk och ursprungsfolk i alla Communitys och vi behöver båda. Allt som är en anpassning står ett samhällsfolk för och de tar nu överallt ett steg tillbaka. Allt skapande och emotionellt står ursprungsfolket för.

Jag har talat med på dessa båda folk sedan jag alltmer började att verka på en kollektiv nivå genom energi. För flera år sedan förstod jag att samhällsfolket är livsviktiga för mig. När jag förstod detta kom de till mig en natt när jag satt alldeles stilla på berget innan solen går upp.

Samhällsfolkets röst är mycket tydlig. ”Jag tar ett steg tillbaka nu, öppna dina ögon och de den lilla förändring som du just nu sitter på.”

Jag sitter med korslagda ben i skogen, rör mig inte alls bara ber en bön till livet. Då känner jag hur marken rör sig under min kropp, ingen stor rörelse den är nästan inte förnimbar. Jag stillar mig än mer känner en djup tacksamhet att jag kan det.

Så kommer ett minne för mitt inre när jag ligger på en bänk och en av lärarna bara sitter vid min sida när jag möter min kropps inre organ och lär mig om dess vibrationer.

Det är så det känns nu marken börjar vibrera och drar sig lite till vänster. Hjärtats slag ekar inne i min kropp och utan att jag gör något tar kroppen över och för mig till vänster. Inte mycket utan bara lite, lite.

Nu kommer rösten igen: ”Tack du tog ett steg framåt så jag kunde få ta ett steg bakåt. Inte bara i dig utan i hela kollektivet.”

Tårarna rinner ned för min kind och där och då förstod jag att jag varit en del av samhällsfolket för att hindra mig själv att hitta mitt ursprungsfolk. Nu kan jag möta samhällsfolket från mitt ursprungsfolk, när jag nu sakta öppnar mitt ursprung.

Jag känner en djup närvaro med alla jag mött i mitt liv över hela världen. Jag känner det kollektiva medvetandets närvaro och jag vet att jag är bredd att överlämna mig till det som ska ske på alla plan.

För en kort stund börjar jag att ifrågasätta: kan ett helt folk tala till mig, är det mina fantasier. Men jag släpper det snart och vet att jag faktiskt inte bryr mig. Jag följer alltid den röst som talar till mig oavsett var den kommer ifrån.

Det var då min andliga resa blev synlig för mig. I mötet med livet blev övergångarna än tydligare i sin stilla rörelse och min kropp var den som gjorde. Jag kunde inget göra. Från den dagen öppnade jag dörren alltmer till mitt ursprungsfolk och fortsatte också att tala med samhällsfolket. Jag kunde inte dela det med någon för jag visste att det behövde bli färdigt först, vad denna lilla rörelse betydde. Idag vet jag att det är ett nytt sätt som öppnades som jag idag följer. Jag kallar det övergångar där jag blir ett med allt. Så en dag kunde jag berätta.

Glädjen är också stor att se att hela världens folk i allt högre grad låter samhällsfolket ta ett steg tillbaka utan att döma dem. Vi behöver också anpassning men på ett helt annat sätt än vad vi gör idag i det själlösa samhälle vi lever i. När både vårt ego och vår själ kan få plats och successivt förändras i den takt som samhällsfolket och ursprungsfolket kan, öppnas en helt ny form av anpassning med gudomliga och jordliga förtecken. Men om samhällsfolket känner sig som kollektiv dömda tas inga steg på denna nya väg som nu skapas.

Det har nu öppnats andra perspektiv i samklang mellan samhällsfolk och ursprungsfolk under pandemin, i krig och fred, i vårt förhållande till ondska och kärlek, vårt möte med människan, naturen och djuren, vårt förhållande till liv och död och så mycket mer. Vi kan välja att se dem men vi kan också välja att lägga vår kraft till det som vi tycker är knasigt. Vi måste se mycket små skiftningar för att kunna se samhällsfolkets förändringar. De som finns på högsta nivåer och är synliga visar något annat. Å andra sidan är det också samma på den andliga vägen, de som är mest som väljer bort anpassning är också de hörs. Går vi till den tysta kollektiva rösten i kärnan hos båda dessa folk får vi höra en annan röst. För att göra detta behöver vi tala med den kollektiva själen eller om du så vill det kollektiva medvetandet. Det kan vi från vårt ursprung. När vi lärt oss att lyssna på vår vägledning finns det en kollektiv röst vi kan höra från både samhällsfolket och ursprungsfolket. Den viskar och vi måste röra oss väldigt långsamt för att vi ska kunna höra och följa på ett helt annat sätt nu.

Vägen till sitt ursprung hittar människor på så många olika sätt. För mig kommer den alltid med vår själ och vår själs fält som är så mycket större än vår kropp. Detta ursprung i oss rör sig inte på samma sätt som vi lärt oss som människa. Detta ursprung har förmågor som vi inte har som biologisk människa. Detta ursprung är energi som öppnas genom att vi kan se, känna och förnimma energi. Därför kan vi bara komma dit genom det som är obeskrivbart och som inte kan förklaras och förstår. Vi kommer också dit när vi ser att allt är ett och att vi människor har olika själsgrupper som vi kommer till jorden med, som vi inkarnerar med. Vi är alla själar här för att göra ett arbete i denna tid just nu, i den familj vi lever och har levt, med de gåvor vi har med oss in i livet, genom de trauman vi möter tidigt i livet och på den plats vi valt att inkarnera. Inget är en slump i vårt liv. Men tro inte att vi inte har något val, vi har ett val i varje litet steg vi tar varje dag. Livet består hela tiden om val och ska så göra. Vi har all makt att förändra allt för oss och för alla andra genom våra små steg som vi tar. Vi behöver bara lära oss att allt vi gör kommer få konsekvenser och att vi aldrig kan undvika dem. Vi kan bara ära dem och ta ansvar för dem.

För att få en balans mellan samhällsfolket och ursprungsfolket behöver vi var och en välja att följa vår själs resa i det som vi är här för att göra. Vi kallar den resan den andliga resan. Det är den som öppnas nu i västvärlden för att vi ska kunna öppna för en annan samhällsresa. Empatiska själar är de som öppnar för att gå före på denna resa, de är födda med andliga gåvor.

Empatiska själar kommer förr eller senare börja sitt sökande och idag är det flera och fler som öppnar den resan. Faran nu är bara att när vi gör det så börjar vi att döma samhällsfolket. Jag tror att de som en gång fastnat i samhällsfolket har lättare att falla för avarterna på den andliga resan. Jag tror också att de som då fastnade i avarterna i den andliga resan har lättare att se avarterna hos samhällsfolket. När vi tar oss till kärnan av båda dessa folk finns inga avarter. Med den kärnan kan vi kommunicera.

Tro inte att avarterna är makteliten, som många tror nu med Putin och Rysslands krig i Ukraina i spetsen. Det är aldrig som vi tror, kanske är det andra som puttar honom framför sig för att han ska bli en marionett. När jag såg honom idag tala på tv ”kom en blixt från en klar himmel”. Men han tror ju på det han säger, han ljuger inte han har en annan sanning. Var är alla nära som skulle kunna få honom att se annan verklighet? Han kanske är en av dem som ondskan har tagit i besittning, ondska som är förvrängd kärlek som med rätt förutsättningar kan lösas upp. Än farligare är spirituell narcissism, vi ser den i många andliga rörelser där människor gör sig till ledare. I en andlig rörelse kan det aldrig finnas ledare. Där är vi alla ledare i mötet med det gudomliga i oss. Om vi kan grunda oss i mötet med moder jord vet vi också att hon slår tillbaka om vi gör oss det minsta grandios.

Det är från vårt sökande efter oss själva som vi kan öppna för den vi är i vårt ursprung. Den som inte söker eller inte förmår att söka kan ändå hamna där en dag pga. traumatiska existentiella upplevelser. För mig öppnade det dörren till mitt andliga sökande. Idag är jag djupt tacksam för dessa upplevelser och händelser. Med dem växte jag ned på jorden och idag är jag ödmjuk och i vördnad till livet som den människa jag är.

Olika former av andlighet

Det finns olika former av andlighet, den som är rumsren och den som inte är rumsren. De som idag ser dagens ljus är framför allt de som är rumsrena. De är den gudomliga vägen, healing vägen och den shamanska vägen. Men det finns en väg som innehåller alla dessa tre andliga vägarna där det vi varit med om som barn är vår största gåva i detta liv. Den vägen handlar om att möta sitt andliga jag, den vi är i vårt ursprung lika gammalt som vår själs resa. Vi möter då den vi är i evigheten. Den vägen innebär mycket arbete, Vi går igenom allt vi har varit med om som barn en gång till för att göra om varje liten del till en gåva. Då sitter vi inte längre fast på något sätt i vår historia. Allt blir till gåvor. Först när den resan har tagit oss en bra bit öppnas vårt högre syfte och visar vägen till vårt andliga jag. Det är också en smärtsam resa och kräver alla vår uppmärksamhet. Det är också den ljuvligaste resa vi kan vara med om när allt till slut är fritt i vår kropp som den människa vi är i denna vår kropp. Den resan innebär också att vi verkar i gränslandet mellan liv och död med vårt andliga jag. När vi förstår att vår själ är så mycket större än vår kropp och att kroppen bara är en liten prick i denna oändlighet öppnas vår kärna som ligger djup gömd i denna kropp. Då förstår vi också att allt har en kärna. Jag kallar den vägen ursprungsvägen. Det enda sättet att öppna den vägen är genom energi. Det finns ingen människa som förmår att göra det som energin gör. Den energin behöver dock tydliga gränser.

Ursprungsvägen når vi genom energiarbeten

Energi verkar bortom människans alla sinnen för att använda hennes multisensoriska förmågor. Det är ett stort ansvar att med stöd av energi öppna dessa gåvor hos en annan människa. Det kan lika gärna slå över till andra sidan så att personen tappar allt vad det innebär att vara människa med alla dess gåvor och tillkortakommanden. Vi befinner oss nämligen hela tiden i gränslandet mellan liv och död i ett energiarbete. Energin plockar fram det som vill visa sig för den människan. Efteråt försöker egot få oss tillbaka till det tillstånd som var innan. Det är en resa och kräver all vår uppmärksamhet, närvaro och tålmodighet.

Först när vi öppnat för vårt högre syfte som visar vägen till vårt andliga jag är vi redo att kunna välkomna dem som kan komma till detta gränslösa tillstånd som ett energiarbete är. Den resan innebär att vi verkar i ett gränsland i varje sekund. Arbetet är mycket effektivt och går direkt till vår själs resa i detta liv, tidigare liv och framtida liv. Vi kan inte skydda oss när energin tar över. För min del har jag verkat med energi nu i femton år, kanske också längre men mycket omedvetet. Under mina år som samverkanskonsult med ett systemiskt perspektiv kunde jag se vad som skulle komma men jag förstod då inte att det handlade om energi. I Psykosyntesutbildningen talade vi aldrig om energi, inte heller i Familjekonstellationsutbildning. Men i båda dessa blev det tydligt att vi människor har ett fält som är oändligt för oss, för vår familj och för kollektivet.

Jag tillhör dem som kan se energi och vad som allt handlar om. Jag kan också se andra människors själar. Därför blev Somatic Experiencing det första tydliga energiarbetet för mig då jag kunde se var i kroppen helandet i människan eget system skulle ske. Jag såg också hur energin tog sig igenom kroppen utan att jag på något sätt gjorde någonting. Jag höll bara den struktur som öppnades för att energin skulle kunna flöda fritt. När jag så öppnade för Identity Oriented Psychotrauma visade energin vägen till traumat i kroppen genom att den del av en människa som är och alltid varit hel kunde fylla detta trauma med sin energi. Sakta fylldes detta traumafält med de kvaliteter som skulle öppna de strategier som gömt en bit av vår själ. Det var som att se hur det blev en spricka i kristallen för att öppna för denna själsbit att hitta sin plats i systemet. Min egen aktiva del i detta arbete blev att överlämna mig till det som skulle ske. Reconstructive blev än tydligare och där spelades allt upp i det som personen skulle ta sig igenom. Det kunde vara ett tidigare liv, en relation i detta liv eller en händelse. Det kunde också vara så att personen skulle få se vad som framtiden hade i sitt sköte. Inte heller i detta fall gjorde jag något mer än att hålla den struktur som arbetet skulle öppna. Inget styrde jag och inte heller personen eller gruppen. En avgörande del i detta arbete var att alla i gruppen behövde vara avidentifierade innan energiarbetet kunde ta form. Det var mitt jobb och krävde ibland en kraftig insats. Om vi försöker att styra och ta kontroll i ett energiarbete öppnas inget nytt.

För mig innebär denna väg att alla mina gåvor som jag lärde mig som barn och som jag hade med mig in i detta liv var mitt bidrag till detta energiarbete där jag inte gjorde någonting mer än att låta energin gå genom min kropp. Det blev än tydligare efterhand att Somatic Experiencing, Identity Oriented Psychotrauma och Reconstructive inte längre var mitt sätt att öppna för energin. De hade alla tre en kärna som var mycket präglat av den människa som skapat dem. Jag hade förmånen allt följa dess grundare nära. Det var då jag insåg att varje empatisk själ har en kärna som är här för att öppna och avtäcka det system som de kom hit med. Dessa tre metoder och filosofer öppnade vägen till mitt system som jag kallar Totality.

Jag har ett system som är i slowmotion och jag kan se att många inte kan bevara det som de var med om eftersom det inte gick att förstå. Efter att jag lämnade dessa arbeten öppnades två olika vägar för mig att komma till samma punkt som när jag lämnade: Traumahology och Space in between. Det öppnades från en mer stillsam plats i mig och därför gick arbetet också djupare.

Då och då idag arbetar jag fortfarande med Somatic Experiencing, Identity Oriented Psychotrauma, Reconstructive, Traumahology och Space in between som alla öppnar för transformation. Men idag är mitt sätt att verka framför allt i övergångar som kräver en enorm koncentration nästan så att man spricker. Man spricker till slut upp till den millimeter förändring som ska ske för att också egot ska hänga med när hon förstår vad som skett. Det innebär också att egot inte kämpar med oss när vi kommer hem. Arbetet är mycket fysiskt och sensuellt. Vägen dit har tagit mig igenom tre andliga vägar: den gudomliga, den med healing och den shamanska.

Vägar som öppnar till ursprungsvägen

Den gudomliga vägen öppnar för att vi alla är hållna av något som är större än var och en av oss. En mystiker kan öppna den vägen och alla våra texter som vi läser kan ta oss på den vägen. Det gudomliga i oss är något som är en del av oss som vi kan kommunicera med i våra kanaliseringar. Vi får tecken och öppnar för lärdomar som vi inte alltid förstår men väljer ändå att följa dem. Med stöd av gudomlig kraft tar vi oss ur de mönster som vi skapat som barn. Då och då möter vi mirakel som vi inte kan förklara och börjar att förstå att livet är ett mysterium att utforska. Med tiden börjar vi alltmer lita till att de transpersonella upplevelser som vi har är en del av livet. Vi börjar också tro att på att livet har en plan som vi väljer tack vare alla val vi gör. Den moderna tidens ”mystiker” exploderar just nu i många andliga sammanhang. Efterhand får vi också se att oavsett vilka val vi gör kommer vi till samma källa. Den gudomliga vägen är inte samma som den religiösa vägen. Det betyder inte att vi inte kan läsa religiösa texter men vi låter inte andra ha tolkningsföreträde. En religion innebär att några ger texterna en form som gäller, de har ett tolkningsföreträde. Den gudomliga vägen öppnar bara för att livets existens är större än vad människan kan förstå och förklara. Det har alltid funnits människor som gått före var och en av oss för att öppna vägen till ett allt större tolkningsutrymme i denna tids andlighet. I existentiell och transpersonell psykologi som vi också kallar själens psykologi öppnas för moderna icke religiösa berättelser för att vi människor alltmer ska förstå vem vi är och alltmer bli den vi är.

Healingvägen öppnar vägen för healers som ofta också kallas intuitiva healers. Många av dem är enbart intuitiva men andra också synska. Att vara synsk är att kunna se inåt och utåt ”genom övernaturliga krafter”, krafter som människan aldrig kan förklara i biologiska termer. Eftersom våra samhällsstrukturer alltmer vill förklara människan i form av hennes biolog i det teknokratiska samhälle som vi lever, passar inte denna medicin in som en helande kraft. Här öppnas idag många nya vägar ur naturmedicin, energimedicin, olika former av healing, olika former av spiritualitet, medier som går i trans och sist men inte minst kvantfysikens öppningar där vi vet att en människa har egen helande krafter för sitt eget liv. Även här håller människan på att frigöra sig till ett större tolkningsutrymme och därför exploderar allt fler metoder och filosofier att öppna för helande krafter. Samtidigt finns också en tendens att vilja skapa nya filosofier som vetenskapligt kan bevisas i en ny vetenskap för att dessa metoder och filosofier ska få genomslagskraft och kunna generaliseras i vårt samhälle. Precis så har människan gjort sedan urminnes tider, inte bara i det teknokratiska samhället, för att kunna överföra kunskap.

Den shamanska vägen handlar om att följa de ritualer och idéer som ursprungsbefolkningen skapat. Deras naturmedicin och ritualer där vi också går till trans genom trummor, danser och helande växer har urgammal visdom i mötet med moder jord och andevärlden. De har också en lång tradition av att överföra kunskap genom generationer. Även här finns olika traditioner, ritualer och de skapar en generaliserbarhet även om varje individ möts ur sin själs resa. Inom modern shamanism utbildar vi också i shamansk healing för att sprida denna filosofi. I dessa nya former öppnas vägar för att kunna ta emot kunskap från andra sidan och möta tidigare liv. Dessa rörelser har fått ett uppsving i mötet med moder jord och hur mänskligheten nu ska ta nya steg i den värld som inte alls är förlorad och vi lär oss av urgammal visdom.

Min resa

Tidigt i mitt liv valde jag religiösa gudomliga vägen för jag trodde att det fanns en Gud som styrde och ställde över allt på jorden. När jag började psykosyntesen öppnades en annan värld med en gudomlighet som var så mycket större och inte på något sätt hade med religion att göra. I det öppnades mitt sökande och alltmer mötte jag människor som kanaliserade. Många fanns i det som kallades New Age. För mig blev det en svår tid för i de sammanhangen passade jag inte in. Jag kunde se att många gick flera centimeter ovan markytan och hur de sökte sig till kärlek utan grundning. Jag dömde ingen då jag också drogs till dem. Här skulle jag säkert passa in. En dag åkte jag till ett ställe där en man blev psykotisk och fick i detta tillstånd bara gå omkring. Jag påpekade detta för ledning som sade att det var ingen fara. Han tappade alltmer fotfästet och till slut brakade han ihop och fick köras till psykiatrin. En annan gång var jag i en healinggrupp där en i gruppen i en meditation försökte att fly livet och lämna sin kropp. Där och då förstod jag att det var fullt möjligt. Min reaktion var att till varje pris få ned henne i kroppen. Denna gång påtalade jag inget för ledningen. Jag agerade bara.

Den terapeutiska vägen i Psykosyntes blev så min väg som har öppnat för andliga upplevelser och smärtsamma erfarenheter. Där lärde jag mig att stanna i kroppen och samtidigt öppna för transpersonella upplevelser. Under den tiden var jag med om två traumatiska händelser som fick mig att förstå mitt själs fält. Den första var hos min terapeut som tog mig tillbaka till övergreppen och såg mig lämna min kropp. Hon blev rädd och avslutade terapisessionen utan att få mig att landa i kroppen igen. Jag gick därifrån utan att vara i kroppen helt förvirrad, en mycket obehaglig upplevelse. Det andra var hur jag landade i en utbildningshelg djupt i chock utan redskap och någon som höll mig. Jag minns hur jag åkte till Sälen med skakningar i hela kroppen under hela den veckan. Idag vet jag efter mina traumautbildningar att jag var i traumarelease, men då blev jag bara rädd. Jag åkte inte mycket skidor utan satt mest i kyrkan för att komma in i kroppen. Där uppenbarade sig olika redskap som jag idag förstår att de redan fanns i min kropp. De utgör idag en stor del av mina verktyg. De är inget jag lärt mig av någon annan, de har öppnats ur min kropps resa. Jag vågade då aldrig dela i dem i den utbildning som jag gick. Sakta landade jag i kroppen och tårarna flödade i hela mitt system. Efter dessa två händelser visste jag att jag aldrig skulle låta någon människa lämna sin kropp i mötet med mig. Så har det blivit och jag har inte heller lämnat kroppen även om jag varit på gränsen. Jag visste att om jag kunde hålla mig på gränsen öppnade det en enorm expansion. Det gällde också mina klienter. Det är ”on the edge” expansionen sker och det är där vi kan möta andra människors själ. Det jag nu skriver är ingen kritik, det är för mig en djup lärdom som jag fick tack vare dessa händelser. Jag är djupt tacksam för denna lärdom. Psykosyntesen förändrade verkligen mitt liv och med den har jag verkat som terapeut i många år. På den kroppsliga vägen har det varit sedan dess.

Efterhand sökte jag mig till energi och energifält och det första som öppnade sig var Familjekonstellationer. Där fick jag möta det fält som hade så mycket dold kunskap i familjesystem och alla andra system som finns i livet. Den metoden öppnar både för vår fysiska, psykiska och andliga resa. Under många år arbetade jag med denna metod och det tog mig alltmer till den shamanska vägen. Jag började att intressera mig för ursprungsbefolkningen och hade flera mycket märkliga upplevelser där jag mötte mig själv som detta folk i olika länder. En dag började jag i ett arbete att sjunga på samiska och förstod då att jag var i ett tidigare liv. Då förstod jag också att alla som kom samman i en själsgrupp hade mötts förut. Jag hade nu öppnat mina ögon för den shamanska vägen.

När jag säger till människor att den shamanska vägen är min får jag ofta frågan. Vilken tradition tillhör du? Mitt svar är klockrent: Ingen. Där och då tappar de som vill öppna den shamanska vägen sitt intresse för mig. För mig helt OK då jag går vägen där varje människa som valt den vägen har sin egen tradition. Jag tror inte vi kan utbilda oss i den shamanska vägen, det är något vi är och vårt uppdrag är ett plocka fram de gåvorna vi kom med till detta liv igen. När jag möter shamaner visar det sig ofta att de varit detta i många liv före detta liv. Vi kan också säga att shamanen är en arketyp som får allt större fotfäste idag. Precis som den moderna mystikern har shamanen en modern tappning. När mystikern är här för att kanalisera ljus så är shamanen också här för att kanalisera och transformera mörker.

För mig innebär denna min shamanska väg att jag var dag får ritualer och metoder när jag överlämnar mig till det som jag kallar det magiska ljuset. Det betyder att i mitt liv är ritualer en viktig del i min själs skapande. För mig innebär den vägen att ha djup kontakt med jorden som den gamla själ jag är. Den kontakten är för mig en andlig upplevelse varje gång. Den vägen innebär också att jag kan öppna för andra tidszoner och andra dimensioner. ”Verkliga” varelser kommer till mig från förgången eller framtida tid, här och nu. Egentligen existerar ingen tid, allt som har varit och kommer att ske finns i nuet bara i andra dimensioner. Det är människan som skapat tid för att kunna kontroller och förklara sina skeenden. De som jag möter vill berätta något för mig var gång. Ibland ser jag dem i min själs fält som en inre bild eller arketyp och ibland finns de i en annan människa som jag möter. Jag behöver inte någon trumresa, dans eller heliga växter för att komma dit. Inte heller Reconstructive som är en metod som kan beskrivas som en drogfri ayahuasca där man öppnar för ”past memory of spirit”. Idag möter jag dessa transcendenta tillstånd utan stöd av något, ofta tillsammans med människor som jag möter för att göra ett jobb med på en kollektiv nivå.  Alltid ser jag dem först som ljuskäglor vid horisonten. När jag gör detta väntar jag bara till de uppenbarar sig. Det betyder att jag kan möta dem när som helst och var som helst. Det är inte längre ett arbete för mig, det är ett sätt att leva.

Då och då bjuder jag nu in till själsretreater, när min vägledning kallar för att kunna expandera detta fält med flera människor. Jag kommer också att bjuda in till ett längre program där syftet är att öppna sin kanal och möta sitt högre syfte för att kunna alltmer vandra på den väg som vi än gång valde när vi inkarnerade i detta liv. En stor del att detta program handlar om att öppna sig för de situationer där gränser löses upp för att kunna bli ett med det som är. Det kan vara med en annan människa, ett djur, ett träd, ett berg ja allt vad naturen öppnar för. Det kan vara att bli ett med en hel grupp och framför allt lösa upp gränserna som vi skapat till det fält som är så mycket större än vår kropp, vår själs fält. Det är då vi går in i det obeskrivbara och öppnar för det som vi kan bli använd till i detta liv. Det är nu vi närmar oss vårt ursprung som är lika gammalt som vår själs resa, vårt eviga ursprung.

Jag ser mina svårigheten att anpassa mig in i en tradition, ett koncept eller en metod som någon annan skapat. Det har jag haft i hela mitt liv, från början. Först trodde jag att det var mitt problem, men nu inser jag att det inte är min väg. Jag förlorade varje gång min väg när jag öppnade den tradition som jag försökte följa. Det var först när jag lämnade alla traditioner som min väg uppenbarade sig och jag kunde förstå och lära mig att allt jag varit med om som barn var min tradition. Det fick mig också att se att jag inte passar in i någon andlig tradition, inte ens den shamanska vägens traditioner.

När jag nu arbetar med energi är det där jag befinner mig. I den tradition som vill visa sig. Det är också så jag vill stödja andra på sin andliga väg. Jag är djupt grundad och guidad på denna väg och överlämnar mig till det som ska ske. För mig är det avgörande att stanna i kroppen och jag vet när jag är på väg från den och kan då stoppa det direkt.

Vi kan aldrig gå in i något arbete eller ur något arbete när vi inte är i kroppen. Allt arbete med energi innebär att vi är i kroppen och pushas än mer in dit, sedan expanderar vi för att gå till andra dimensioner för att hämta hem det vi ska hämta hem. Sedan landar vi igen och bör göra det än mer än när vi började, men i en ny form. En dimension kan vara mänsklig, andlig och jordlig. Vi kan möta viktiga människor som lever nu, vår familj, förfäder, väsen, djur, natur, demoner, ängar ja så mycket mer. Vi kan möta olika delar av oss själva och oss själva i tidigare liv. Det vi möter kan vara på en kollektiv nivå och som inte något alls att göra med oss själva. I det kan vi möta historiska och framtida händelser som behöver tas till en annan dimension.

Det betyder också att jag och alla dem som jag möter också får det ”transcendenta tillstånd” som vill visa sig när vi är djupt grundade i kroppen. Jag håller på att lära mig att ge tillräckligt stort utrymme att vila innan ett arbete och att förbereda min kropp när jag ser att nu är jag på väg in i en ny upplevelse. Hur vet jag det? Jag ser det som ljuskäglor på horisonten. Fortfarande idag ser jag när någon vandrar ovanför marken. Möter jag dem kan den personen aldrig på något sätt gå in i det gränslösas fält, det jag idag kallar själens fält. Den vägen förutsätter att vi är djupt grundade i jordens kärna med vår egen kärna. Det var just den insikten som en gång fick mig att söka mig till den shamanska vägen. På den vägen kunde jag då också se när någon fastnat i underjorden.

Ett transcendent tillstånd innebär inte på något sätt att vi behöver vara ett medium och att vi öppnar för att andra tar över eller kommer igenom vår kropp från andra sidan. Nej verkligen inte! För mig är det att överlämna mig till det magiska ljuset som är en större kraft än vad jag har, som kan åstadkomma en större förändring. Numera sker den alltmer långsam med alla sinnen i total närvaro och det göra att förändringen är så mycket mindre och så effektivare. Allt löses upp och jag följer med i den minimala rörelse som min kropp gör på den platta som jag står på. För mig är det samma energi och samma rörelse som jag var med om i en nära döden upplevelse jag hade för trettio år sedan. Den sitter i min kropp och jag förstår idag att det är jag.

För min del fastnade jag både i underjorden och i himlen som barn. Mitt inre barn hade jag förpassat till underjorden och mitt gyllene barn hade fastnat i himlen. I början av mitt liv blev den spännvidden allt större. Det kändes som att dras ut som i ett skruvstäd. Det är också nu jag förstår att det varit så för mig som barn. Jag var med om de vackraste andliga upplevelser av att spricka upp och samtidigt de smärtsammaste upplevelser av att grävas ned. Skammen av att njuta av upplevelserna grävde mig djupare och djupare ned och än mer i vuxen ålder när jag förstod att det jag var med om inte var särskilt vanligt. När jag som barn och blev hållen mellan liv och död fick jag möta andra krafter bortom vad vi som människor kan förstå. Där fanns också de ljuvligaste platser.

Jag mötte också som barn det som jag som vuxen kom att kalla ondskans kraft. Då visste jag inget mer än att det kändes som att jag var hållen på en plats där jag inte kunde röra mig. Det var då jag lämnade kroppen och gick till andra dimensioner. Idag vet jag att anledning till att jag lämnade var att den vertikala linjen blev så stark att jag trodde att jag skulle gå itu. Idag är jag inte i ett skruvstäd då himlen kommer ned och jag tar mitt ansvar att göra färdigt allt för att ta mig upp i underjorden. För mig är det den andliga vägen till vårt ursprung. I det förenas mitt gyllene barn som är det gudomligas och moder jords med mitt inre barn.

Jag började mitt sökande i ljuset men fann inte något jag letade efter där. När jag började resan igenom allt jag varit med om och alla strategier jag skapat fann jag till slut mitt inre barn som var helt intakt som kravlade sig upp ur underjorden. Då mötte hon upp på horisonten, mitt gudomliga barn som jag kallar det gyllene barnet. Hon är mitt ursprung och mitt andliga jag är i evighet. Hon tog sig ned på jorden parallellt med att jag följde mitt inre barn upp ur underjorden.

Jag är nu alltid horisontell vilket innebär att jag går på jorden. Där har jag min kontaktyta med min kärna och med moder jords kärna. Min kärna fann jag i underjorden på den plats där moder jord har sitt hjärta. Där sitter jag djupt fast som näckrosen med sina rötter som speglar sin skönhet på vattenytan. Idag är det som jag var med om som barn på ett energiplan de viktigaste gåvor jag har, men först när de också blivit till kropp. Den första är att kunna spricka upp och släppa taget i de ögonblick som transformationen bär. Den andra är att stanna alldeles stilla utan att röra mig en tum mellan liv och död i övergångarna som också bär, men på ett helt annat sätt. För mig betyder det att min kropp har överlämnat sig till hela mitt själs fält, det fält jag en gång gick till som barn utan att vara i min kropp. Det är när jag nu är på den platsen igen fast djupt grundad i min kropp som jag har förstått att det är övergångar. Jag lämnar då aldrig min kropp, inte en millimeter när jag inte kan röra mig. Då rör sig något annat som flyttar allt en millimeter och min kropp följer. Så blir allt lugnt och en ny kontaktyta har skapats. Idag känner jag skillnaden mellan transformation och övergångar och vet när de ska ske, var och en på sitt sätt. Både är vackra på sitt sätt.

Tänk vad mycket vi skapat om vad som är förbjudit och vad som är tillåtet i ett samhälle som också hindrar oss att komma till kropp i det som är den vi valt att bli i detta liv. Då och då har jag försökt att lämna min kropp under alla dessa år sedan jag började min resa hem för trettio år sedan, men tiden att hämta tillbaka mig är allt kortare. Mitt medvetande har expanderat alltmer och idag finns det inte mycket som jag skulle exkludera i människans mörka och ljusa sidor. Ett mycket viktigt ögonblick är den kollaps som jag hamnade i för fyra år sedan, den öppnade allt och var min sista initiering till den jag är i mitt ursprung. Under de sista fyra åren har var dag varit en transformation eller en övergång och i en ständig initiering. Jag har tagit mig, oss igenom alla relationer som jag har och har haft i mitt liv. Löst upp gammal karma som vi har tillsammans, framför allt i min familj. Allt är inte färdigt, nej inte alls. Jag möter hela tiden nya människor som jag har gammal karma med att lösa upp.

Den stora fotvandringen

Nu börjar vandringen, den stora fotvandringen. Till den vandringen ska vi alla vandra vi som är empatiska själar. Vi finns också i olika själsgrupper inom detta folk. Några av dessa själar är ljusbärare och andra shamaner. Ljusbärare tar snabbt hand om sin karma och kan vara tillgänglig som empatiska själar. Många av dem är mycket unga och kan beskriva att de kommer från olika stjärnsystem. De kan snabbt dela med sig av det de är här för att göra i sin själsgrupp.

De som är shamaner har en längre resa och måste först lära sig om de smutsiga mörka krafter som också bär livet. En shaman är också ljusbärare men bär också mörkret. Han eller hon har förmågor i gränslandet mellan himmel och jord och i mötet med moder jord. Trots att andra använder dessa båda ord på andra sätt så väljer jag dem utifrån ovanstående definition. Båda är empatiska själar som är mycket gamla och har kommit hit för att våga säga sanningen. Den sanning som ingen vill höra särskilt inte dem som gör sig själva själlösa i denna tid.

Så har vi också dem som är empatiska själar, men som har fastnat i samhällsfolket. (Alla är vi som barn i samhällsfolkets garn, det är den väg vi behöver för att kunna göra oss fria). De som en gång fastnat i samhällsfolket har en tuffare resa än både ljusbäraren och shamanen. Dessa empatiska själar var aldrig själlösa när de fastnade hos samhällsfolket, de hade bara en traumatiska resa som barn där både ljuset och mörkret var förbjudit. De kunde inte möta upp sig själva varken som ljusbärare eller shaman som de empatiska själar de är. Det innebär att de inte kan ära några upplevelser i sin barndom varken de transpersonella eller de mänskliga som ofta är mycket mörka. Det är dem jag skriver om i den bok jag nu skriver och de har en mycket längre resa än de andra två själsgrupperna.

Jag kallar dem Kroppssurfare – Body surfer. Allt de möter måste de ta in i kroppen för att våga lita på det. De låter en upplevelse, en känsla, en tanke osv. surfa runt för att komma ut i en annan form. Inne i kroppen lär de sig vad olika förnimmelser, känslor, sensationer är för att de ska kunna välja vilka steg de ska ta i mötet med andra människor. Många upplever dem som ältande men de transformerar och är i ständig process. Det är ett experimenterande, iakttagande och analyserande i en vacker dans. De är högkänsliga i sin multisensoriska förmåga (som alla empatiska själar). En gång kunde de inte lita på en enda människa och det tar ofta lång tid för dem att våga släppa in någon i sitt liv. En del av dem trodde inte att de skulle överleva och andra valde att dö inombords.

Kroppssurfare har en förmåga att hela energi, energi som inte ännu är förkroppsligad. Det är därför de ofta används för att förändra i samhället utan att de eller andra förstår vad de gör. Energin går in i deras kropp och omvandlas för att komma ut i en annan form. De kan ta emot olika krafter som går igenom deras kropp och får en annan form. För dem övergår så en dag transformationens väg till övergångarnas väg. Det är nu de verkligen kan börja att bidra till det kollektiva medvetandet. De gör ingenting om de inte får vägledning då detta medvetande väntar tills tillräckligt många människor är där för att göra samma övergång. Därför vet de inget när de möter dem de ska verka med, en grupp eller en enda människa. Alltid kommer vägledningen i en ordning som de inte kan förstår förrän efteråt.

Jag väljer också att kalla dem Mystiska Shamaner. De är både ljusbärare, shamaner och kroppssurfare. De bär det magiska ljuset som hela tiden skapar nya kontaktytor för moder jord som öppnar för var och ens unika sätt att öppna för andevärlden. De kan känna moder jords vibrationer i varje steg de tar samtidigt som de ser inifrån också det som för andra är osynligt. De tar allting igenom kroppen och kan inte göra på något annat sätt. Många av dem lämnade kroppen som barn men har tagit sig dit igen. På den resan har de måst upptäcka varje litet skrymsle i denna sin kropp igen precis som de gjorde som barn när de kom till detta liv. Det är som att lära sig allt igen. För dem blir allt fullkomligt mystiskt, eftersom det inte finns någon tradition att luta sig på. De bara går! De är på en upptäckfärd och en pilgrimsvandring var dag där allt handlar om att experimentera och bli förundrad precis som ett barn. De är ju som ett barn i relation till sin kropp som de behöver upptäcka igen och gör det också denna gång multisensoriskt.

De finner andra som vandrar denna väg. Den vägen innebär att allt de har valt en gång är där. Dessa andra finner de först när de sagt ja till sitt själskontrakt och allt det de varit med om som barn. Kalla dem mystiska shamaner eller kroppssurfare om du vill.

Kroppssurfare kan förena samhällsfolket och ursprungsfolket

Kroppssurfare har inget att försvara i det som har varit, i nuet eller i det som ska komma. De har vänt ut och in på sig själva för att hitta hem. De har tillit både till samhällsfolket och ursprungsfolket. De kan verka i båda för de företräder inga traditioner. De öppnar och skapar bara det som ska skapas. De älskar att möta samhällsfolk och har ofta varit och är också fortfarande de som vågar visa nya vägar. De älskar att möta ursprungsfolk och är ofta den som vågar att säga sanningen. De fastnar ingenstans, men kan på så sätt också bli mycket ifrågasatta och dömda särskilt av dem som vill företräda en särskild skola. De gillar alla skolor hos samhällsfolket och ursprungsfolket så länge de tillför den nya tiden nya öppningar. De ser också avarter men dömer dem inte, kanske de också måste finnas. Allt tar de igenom kroppen innan det är färdigt, sitt eget och andras. De lär sig alltmer hur saker inte ska fastna. De öppnar för och lär sig om övergångarnas tid. De tror på livet och människan oavsett om hon växer ur kärlek eller ondska.

Den viktigaste resan för dem är att ta hand om sin räddare och hjälpare. Om de fastnar i den kommer den energi som de transformerar fastna i deras kropp. Nu är det så att de redan fastnat i andras energi eller kollektiva energier, för vi hittar dem ofta som hjälpare i olika samhällsfunktioner. Vad de då inte vet är att de bär mörker och ljus för andra som gör att de attraherar härskarenergier. När en härskare får lukt på dem är de farligt ute. Det finns bara en väg ut och det är att välja att se att hjälparen och räddaren har gett dem makt och hindrat dem att öppna för sitt eget ljus och mörker. Deras väg är att lära sig hur andra krafter kan gå genom deras kropp utan att de bär dem. Deras jobb är bara att låta kraften gå igenom dem utan att göra något. Nej verkligen inte göra något.

Varmt välkommen till programmet som startar den 1 oktober 2022 och pågår i två år. Varför två år? För att ge det tid, den tid som människan och kollektivet behöver för att både klara att möta sig själva och de folk som väntar på den förändring som ska ske. Den första delen av programmet kommer att vara i mötet med oss själva för att kunna öppna för vår del i det kollektiva medvetandet både ur det ursprungliga och den samhälleliga. Den andra delen tar oss på en resa genom olika kollektiv med det kollektiva medvetandet på det sätt vi kan komma dit. Inför programmet görs djupintervjuer. Du ska ha jobbat en hel del med dig själv och känna att du tillhör kroppssurfare vilket också innebär att du har en tro på något större. Du ska ha kommit en bit i ditt andliga sökande. Du ska också ha en tro att vi både behöver ett samhällsfolk och ett ursprungsfolk samt att du vill verka i båda. Resan som du kanske förstår kommer att stilla dig och att öppna för att du ska ta hand om din hjälpare och räddare i dig. Resan kommer också innebära att du kommer att få bära samhällsfolket viskande förändring. Den kommer inte att synas utan bara ta millimeter små steg. Din väg är inte att agitera för den men väl verka i övergångar för den. Det är din väg som öppnas inte någons annans väg. Det betyder att allt kommer att skapa sig efter hand under dessa två år. Din, gruppen och min erfarenhet är en bas, men vi måste alla vara beredda att överlämna oss till den förändring som skapas, inte av oss utan av det kollektiva medvetandet. Du har chans att 11–12 juni och 20–21 augusti att redan nu vara med och öppna för dessa övergångar. För min del öppnar jag en 21 dagars ritual inför varje tillfälle. När du anmäler dig är du med på den, om du vill. Vad den innehåller och är vet jag inget om än. Allt detta innebär att övergångarna förbereds och öppnas dessa dagar. Temat i juni är ”Kollektiva traumans visdom” och temat i augusti är ”Kraft frigör energi”. Redan nu har två aktiviteter öppnat för detta längre program i övergångarnas tid: ”Öppna vägen till ditt ursprung” och ”När ljuset kommer åter”. Läs mer på hemsidan där programmet kommer att presenteras under maj månad  www.totality.se/aktiviteter/. 

ÄR DU EN AV DEM SOM TAR ALLT IGENOM KROPPEN? ÄR DU EN HJÄLPARE OCH RÄDDARE? VILL DU VARA MED OCH ÖPPNA FÖR NYA ÖVERGÅNGAR? VILL DU ÖPPNA DITT HJÄRTA FÖR MÄNSKLIGHETENS SAMHÄLLSFOLK OCH URSPRUNGSFOLK?

VÄLKOMMEN ATT KONTAKTA MIG.

 

Göteborg den 18 april 2022

 

Ingrid Marie Fridolf

0709812963

marie@mariefridolf.se