Det är inte händelserna i sig som skapar trauma utan vår förmåga att hanterar dessa händelser. För ett barn handlar det om hur andra vuxna förmår att hantera dessa händelser. Alla människor har trauma. Mycket små händelser kan sätt djupa spår i vår kropp. Konsekvenser av alla trauman sitter i kroppen och det är från den platsen vi kan hela ett trauma. Det är därför arbetet med kropp och själ är viktigt för att läka trauman. Vid kollektiva trauman är det än viktigare med ett själsligt perspektiv. Dessa trauman kan hålla ett helt folk och det är inte enkelt att för en enskild person att ta sig ur dem utan att öppna för större krafter som stödjer detta läkande. Om vi arbetar med energi kan vi öppna upp för rörelser till läkning utan att behöva veta veta vad som har hänt. 

Det finns minst fyra typer av trauma;

• Existentiella trauman där din existens hotas t.ex. att vara med om olyckor, katastrofer, krig eller att bli lämnad, bortglömd eller nonchalerad som barn men också tidiga transpersonella upplevelser som kroppen inte kan härbärgera. 
• Förlusttrauma såsom plötslig oväntad förlust av någon närstående person eller funktion. Funktioner kan vara förlust av fysisk kontakt eller andlig närvaro. 
• Anknytningstrauma, där en förälder som är traumatiserad på ett eller annat sätt omedvetet för över sitt trauma till sina barn. Det kan vara både ljusa och mörka trauma som existentiella, förluster eller systemiska (se nedan). Dessa trauman handlar både om händelser och brister som skapas i relation med föräldern. Modern, genom den tidiga anknytningen redan i hennes livmoder, har särskild betydelse.
• Systemiska trauman som handlar om tabubelagda händelser t.ex. våld, övergrepp, sexualitet, missbruk, spiritism och exorcism. Det kan vara från egna tidiga upplevelser, från det som finns i min familj eller i samhället och som jag föds in i, samt från upplevelser från tidigare liv. Jag kan bära på trauman från samhället och min kultur utan att det har med min familj att göra. Systemiska trauman inkluderar all de andra traumatyperna såsom existentiella trauma, förlusttrauman och anknytningstrauman.

Vad händer i kroppen? När vi inte kan reglera vårt autonoma nervsystem då det som sker tar oss bort från oss själva går vi till freeze. Ett barn kan aldrig reglera sitt eget system och en människa som hamnar i chock kan inte heller reglera sitt system utan behöver stöd av andra människor. Vi kan inte som djuren skaka av oss trauman. När vi går till freeze stannar tiden inne i vår kropp med denna händelse. Det betyder att vi blockerar olika delar av kroppen och splittrar av den delen av oss. En människa som har mycket trauma kan lämna hela kroppen och lever sitt liv utan kontakt med sig själv mycket splittrad. För varje trauma som vi inte klarat att relegera skapar vi överlevnadsstrategier. Alla människor gör detta. då vi alla har trauman. Dessa strategier bildar ett mönster i en struktur som vi kallar vår överlevnadsstruktur. En dag börjar vi att ta oss ur den för att söka efter den vi är. Där och då möter vi allt igen för att göra om det. Inte genom att gå till trauma utan genom att hela dem här och nu. Går vi till traumana blir vi re-traumatiserade. Vi kan bara se på dem igen när vi helat dem. Hur vi helar dem är olika för oss och vi kommer att veta när det är helt. På samma gång ändras då våra överlevnadsstrategier. Det är som om de lösas upp genom blockeringar, känslor och tankar. De metoder som öppnar för energi kan utan att vi vet något om våra trauman hela dem i stunden.

Vad händer med alla våra sinnen? I arbetet med att lösa upp trauman öppnas en helt ny värld. Det öppnar våra multisensoriska sinnen, de sinnen som öppnar vår andlighet. Egentligen kan vi inte lösa upp våra trauman utan att öppna för vårt andliga jag. Om vi skulle göra detta skummar vi bara på ytan. Nu finns det också de människor som har öppnat för dessa multisensoriska sinnen utan att tagit sig igenom sina trauman. De har en längre resa, då de behöver grunda sig och för en stund lämna dessa gåvor innan de kan öppna dem igen. Att grunda sig är alltid genom kroppen och i den sitter alla trauman också de som generationer burit före oss. Vi ärver dem genom våra föräldrar totalt omedvetna.

Våra trauman är egentligen vår karma. Vad betyder detta? Vi kommer till jorden med det som själen ska lära sig. Varje trauma har en lärdom och när vi kan se detta öppnas helt andra sinnen än de som vi lära oss som barn. Men som barn har vi också dessa sinnen totalt öppna innan vi stänger då de inte på något sätt är accepterade i den värld västvärlden lever i. Våra trauman bildar ett mönster som är den karma som vi behöver ta oss igenom för att komma hem till vårt ursprung. Den redan är vårt bidrag till det kollektiva medvetandets expansion. Ur det öppnas våra gåvor som vi har med oss in i detta liv som vi är här för att bidra med.

Traumahology tar in helhetsperspektivet på trauma och att trauma har ett syfte. Vi kan aldrig veta i förväg vad det är som behöver helas i din kropp, men vår kropp vet och vår kropp tar oss dit. Vi kan beskriva trauman i tre dimensioner samtidigt:

• Hämta hem mina ”splittar”. Ett trauma tar oss från oss själva och ”splittar” en del av oss in i överlevnadsstrategier. I en överlevnadsstrategi gömmer vi en del av vår själ till exempel möjligheten till kontakt, kraft, livsenergi, sexualitet. I vår personlighet bildar våra överlevnadsstrategier ett unikt mönster som vi kan kalla ”the core of trauma”. Detta mönster har ett djupt andligt språk. 
• Frigöra sammandragningar i kroppen. Kroppens reaktion på trauma är kontraktion genom flykt och kamp, eller om dessa inte är möjliga, genom frysning och följaren. Det sista kan innebära att hela vårt system till slut kollapsar. Vi kan aldrig ändra det som har hänt oss eller det vi inte fått i livet, men vi kan ändra det som skapats i vår kropp. För att få en bestående kroppslig förändring behöver vi få en sammansmältning av sensationer, känslor, beteenden och bilder i en ny mening – de behöver få en ny betydelse. Social kontakt och interaktion via kroppen öppnar för denna transformation. Därför har fysisk kontakt stor betydelse för att hela konsekvenserna av våra trauman.
• Öppna för helande av våra gåvor. När ett trauma sker, tar det oss till vår kärna och gömmer det vi behöver skydda tills vi en dag kan ta fram det igen och gå ut med det i världen. Öppningen skapas av oss själva när vi bestämmer oss för att ta oss igenom livet bit för bit för att komma hem till oss själva. Det är i detta arbete vi kan lära oss det vi behöver lära oss och tillföra det som en utveckling av vårt liv. Vår kärna i alla trauman är samma som vår kärna och öppnar för vårt ursprung. När vi tittar tillbaka på vårt liv kan vi se att livet om och om igen tagit oss tillbaka till vår kärna genom våra trauman, allt för att öppna för helande. När vi utvecklas som både människa och andlig varelse, kan ett trauma transformeras och vi ser då våra förmågor och gåvor i kärnan i våra trauman. Allt detta innebär att våra trauman i själva verket är gåvor, liksom våra överlevnadsstrategier: om de transformeras.

Traumahology är helheten av alla dessa tre dimensioner och det är energin som tar oss mellan dessa för att hela det som behöver helas i kroppen. Transmission sker från själ till själ och mellan kropp och kropp. Det innebär att vi behöver andra människor för att växa. Detta innebär att vi expanderar vårt medvetande i mötet med andra människors själar och kroppar. När vi expanderar så hämtar vi hem en del av vår själs ”splitt”. I Traumahology inkluderar vi och arbetar med metoder som öppnar för möjligheten att:

• öka det existentiella lärandet för att frigöra trauman
• öka de friska delarna i ditt psyke för att frigöra trauman
• balansera system för att släppa trauma.
• stödja kroppen att organisera och slutföra sin traumarespons.
• öppna för att se flerdimensionella verkligheter i traumaarbetet och
• hela trauman från andra dimensioner samtidigt med hjälp av energi

Det är dags att frigöra oss från vår personliga historia och låta våra ”inre överlevnadsbarn” växa upp. Det är dags att ta personligt ansvar i ett alltmer traumatiserat samhälle, som alltmer har tappat kontakten med vår gemensamma själ. 

Den största andligheten är nog att kunna ta emot livet som det är och leva det fullt ut. Då är vi tillgängliga för moder jord och lever med henne varje dag. Det innebär att leva vardagligt, enkelt, nära och utan dramatik. Vi dömer ingen, vi värderar inget, vi bara är. Allt finns, allt har sin plats: mörker och ljus, glädje och sorg, kärlek och hat, godhet och ondska. Detta är ett ”komittment” till livet, för livet. Att vara tillgängliga för livet, universum och moder jord är också att öppna för att energi ska kunna gå igenom dig för att transformeras. Det är därför empatiska själar har fått förmågan som multisensoriska. Energi går in, stannar i kroppen, omvandlas och lämnar. Det innebär för oss alla att vi behöver lära oss att stanna med det som är utan att döma eller värdera. Det är så vi kan bli använda nu i denna tid. Det är verkligen att bidra till det kollektiva medvetandets expansion.