Varje själ har sin egen mytologi i samklang med den kollektiva själens mytologi

Själen har sin egen mytologi, sin egen rötter att ta sig igenom i liv efter liv. I många filosofier är synen att själen är på en resa för att komma hem till sitt ursprung. Det innebär att själen väljer det liv i vilket den kan lära sig att växa allt närmare sin ursprungs energi. Detta ursprungliga är lika gammalt som själens resa. Själen antas vara bunden till kroppen, men sägs kunna ”frigöras” från kroppen när kroppen dör. Vad som händer sedan med själen råder det dock mycket delade meningar om. Men är det verkligen så nu när vi vet att nästan allt är energi. Det blir också allt vanligare att se att kroppen är en del av själen och inte tvärtom. Det öppnar för möjligheten att hämta hem allt större del av den själ som inte ännu är en del av vår kropp. Detta är oändligt på den resa som vi nu alla vandrar. Vi kan kalla det att vi hämtar hem själsbitar eller nya versioner av själen, hittills okända delar av vår själ. Det betyder att vi kan leva flera liv i detta liv, liv som annars skulle ha kommit efter döden. Nu när vi också vet att vårt ursprung är energi kan vi också förstå att resan närmare vårt ursprung är oändlig i takt med att vårt i det kollektiva medvetandets expansion. Oändligheten öppnar alltfler dimensioner. Håller vi kvar i gammalt blir smärtan större när vi väl släpper taget. 

En människa som bara lever sin ursprungsenergi kan vi kalla upplyst. Då har själen kommit hem. Att bli upplysta kanske inte är möjligt för oss alla, men väl vägen till alltmer kontakt med vår ursprungsenergi och upplysning. Vi kommer då till andra medvetandetillstånd, till högre intelligenser. Vi möter andra tidszoner och dimensioner som väntar på att bli levda. Det är här mytologin kommer in. Min tro är starkt att vi som själar väljer att gå ned i en viss tid, till en viss familj och till en viss plats för att bidra till det som livet behöver just då. Ibland är det svårt.

Jag minns när jag var hos Bribris i Costa Rica, ett ursprungsfolk som lever mitt i naturen. Jag kände mig så hemma. Om jag inte haft barn hade jag då stannat där. När jag tänkte den tanken kom en inre röst till mig som sa: älskade vän det är inte det du valt. Du har valt en annan plats i annan community och familj. När jag kom hem gick jag länge med ordet Community. Var fanns min och då insåg jag att jag försökt att skapa en även om den inte fanns. Det är faran med gamla erfarenheter i ny form. Istället insåg jag att jag inte tillhör någon Community. Mötet med samer, romer och judar som folk gjorde det än tydligare. Är detta västvärldens smärta. Vi tillhör inga Communitys och försöker istället desperat att hitta någon. Efter en tid öppnades en ny väg för mig till bodysurfer, en del av empatiska själar väg. Där känner jag mig hemma och jag vet när jag möter någon. Men jag aktar mig för att skapa eller gå in i en en Community, det misstaget har jag gjort flera gånger för att söka tillhörighet. Nu har jag tillhörighet med alla jag möter även om det så vara i en timme. Människor kommer och går. Jag stannar med flera och en del livslångt. Jag samskapar med alla jag möter både djur och människor, med moder jord, universum och det gudomliga genom kärlekskraften. Det sker både som människa och transpersonell varelse.    

Vi har att öppna för själens öppningar för uråldriga arketyper som vill ta kollektiv form just i denna tid. Vi har också att öppna för transformation av de arketyper som denna själ sitter fast i och behöver lära sig att ta sig ur. Det kan ta många liv i detta liv för att själens ska kunna ta sig igenom. I det är själen djupt sammanlänkad med alla andra själar i denna tid men också andra själar från andra tider och i andra dimensioner. Tillsammans bildar vi ett vackert mönster i det vi kan kalla den kollektiva själen. I det håller vi nu på att re-mytologisera världen.    

Vad är en mytologi

En mytologi består av arketyper som bildar ett gemensamt mönster. Dessa arketyper är alltid kollektiva, det är dess innehåll och natur. Några av dem föds vi in i. Vi kan kalla dem arkaiska i betydelsen att de är prepersonella. En del menar att de är demoniska och andra både demoniska och gudsstyrda. Härskaren är exempel på en sådan arketyp som vi alla föds in i det gamla ännu rådande paradigmet. I det mönstret finns alltid vinnare och förlorare. Det kan också växla genom att nya härskare tar över genom att hämnas de som en gång härskade över dem. En annan arketyp är den vårdande i vilket vi tror att vi kan hålla alla vid liv och mota bort döden som en del av livet. Men bara tills den stund härskaren tar över. Då skyr vi inga medel att döda och livet får allt mindre betydelse. Tillsammans bildar dessa två arketyper ett mönster som vi idag sitter fast i. Andra arketyper är syndabocken och hjälten som också har ett mönster som bildar ett kraftfullt fält för oss att se och ta oss igenom. Båda dessa har en räddare och två motpoler i förövare- och offerenergi.

 Dessa prepersonella arketypiska mönster; härskaren och vårdaren samt syndabocken och hjälten har oraklet som en sammanhållande länk. I oraklet tror vi på att någon annan ska fixa allt eller att de ska öppna för ett mirakel. I den arketypen tror vi att människor är utvalda. I det gör sig också människor utvalda. Det skapar en hierarki.  Vi har så länge missuppfattat vad mirakel är. De sker i det lilla, varje dag i varje människas steg som hon tar. Vi behöver bara lära oss att se dem.

Dessa arketyper döljer sig sedan urminnes tider i de gudomliga mytologierna. Vi har dem i grekisk, romersk och nordisk mytologi som håller oss fast i en gammal gudstro. Vi har det också i mera modern gudstro i olika religioner. Kanske är det inte myterna i sig som har denna syn men väl de som har valt att företräda och tolka dem. Tron på att det finns gudar som härskar över jorden är uråldrig och har stöttat oss till att överleva. 

När vi människor tar över dessa mönster bildar de delpersonligheter i våra liv och styr oss omedvetet i varje steg vi tar. I dessa delpersonligheter gömmer vi vår själ. Vi är totalt omedvetna om hur vårt undermedvetnas arketyper styr varje steg vi tar. När resan att ta oss igenom och öppna för andra sätt att möta livet börjar blir vi medvetna om hur starka krafter hela tiden drar oss tillbaka. För att verkligen kunna ta sig igenom behövs en kollektiv rörelse och en universell kraft som drar i samma riktning. Ingen människa klarar detta av egen kraft. 

Inte heller hade vi kunnat klara denna stora kollektiva transformation som nu pågår om inte hela kollektiv samtidigt öppnat för” nygamla” transpersonella arketyper. Transpersonella arketyper är också större än oss människor och väntar på att bli levda. De öppnar vår andliga mystiska väg. I det överlämnar vi oss till det obeskrivbara och det som vi inte kan beskriva och förklara. De är där för oss att hämta hem. För att kunna öppna den vägen behöver vi inkludera mänsklighetens ursprungliga syfte och livsuppgift bortom allt vad det innebär att överleva. Vi är här på denna jord av ett skäl. Kanske kommer vi aldrig att förstå detta och ska inte heller så eller så är det att vi ska välja kärlekens väg. Vad är kärlek? Ja, en stor fråga som människan vet så lite om. Men bara genom att hålla detta i vårt medvetande öppnas en ny väg. 

Transpersonella arketyper av denna tid har ett andligt perspektiv men på ett helt annat sätt än de arketyper vi föds in i. De öppnar för människors egna förmågor att hela sig själva och att därur skapa liv. De öppnar för respekt för allt levande och dött. Det öppnar för många olika trossystem och att varje människa öppnar för sin egen världsbild. Ur det växer det som väntar på att bli levt. Också dessa arketyperna bildar ett mönster. Det första som väcks i oss är ofta krigaren. Krigaren som står upp för sig själv och väljer sin väg. Idag ser vi två tydliga transpersonella arketyper som öppnas på en kollektiv nivå. 

I det har vi den mystiska shamanen som öppnar kontakten med jorden. Urgammal visdom öppnas från ursprunget och människors närhet till moder jord. Vi har kontakt med andevärlden genom moder jord. Hon är inget ting utan någon vi kan kommunicera och samskapa med för att just nu i denna tid öppna för ett helande av den mänsklighet som är på väg att förlora sin själ. Genom henne kommunicerar vi med det kollektiva medvetandet som öppnar för allt som redan är där och bara väntar på att få ta form. I den finns vår förmåga att hela och vandra mellan olika dimensioner och tidszoner. På den resan är vi magiker, alkemister och mystiker. 

Den andra är är ljusbäraren som öppnar kärlekens dörr både från vårt hjärta och från den kraft som håller ljuset på jorden. I det har universum fått en annan betydelse när vi ser att vi alla är ett. Vi börjar att förstå att allt viberar på olika frekvenser och att vi som människor kan kanalisera ljus från andra dimensioner. Balansen mellan ljus och mörker behöver alltid finnas där. Ja, om vi nu inte skapar en illusion av att allt bara är ljust. När hon stiger fram ljusbäraren vet vi också att hon också är här för att besegra ondskan. Det sker inte genom att döma den eller bli rädd för den. Nej, det sker genom att tillföra ny energi. I det får dynamiken av kropp, själ och ande en helt annan betydelse än vad människan tolkat och skapat den till att vara. 

Dessa två arketypiska mönster bildar idag en transpersonell helhet i mötet mellan himmel och jord. De håller oss på jorden, vilket vi verkligen behöver just nu. De transpersonella arketyperna håller vi på att hämta hem. De väntar bara på mänsklighetens transformation till mera liv ur den potential som de utgör. Alla människor har en shamansk förmåga och är ljusbärare, det är bara frågan om i vilken takt vi kan öppna för den förmågan. Först behöver vi se hur vi sitter fast. Vi behöver också ta oss igenom de arketyper som håller oss kvar i det gamla paradigmet. Även de transpersonella arketyperna finns sedan urminnes tider, vi har bara glömt bort dem eller inte givit dem ett värde. Vi hittar dem också i gammal mytologi och i urgammal visdom. Allt finns där när vi öppnar för andra tidszoner. Den kraft som finns i dem har ett eget liv bortom vad människan kan också tolka och förstå. Fler och fler människor öppnar sina multisensoriska förmågor för att kunna ta emot. De ser en större helhet inte bara för sig själva utan också för hela mänskligheten.

I det större perspektivet vilar nu mänsklighetens växt på balansen mellan de arketyper vi föds in i som vi kan transformera till visdom och de arketyper som väntar på att bli levda i denna tid. Vi tar inte bort något, vi transformerar. Härskararketypens energi kan till exempel omvandlas från makt till kraft.