Låter det konstigt, nej inte alls. Det första vi behöver lära oss på vår andliga resa är att det vi upplever behöver kunna beskrivas i abstrakta ord tills den dag det är en verklighet för oss. Jag ske ge er ett exempel. När jag var hos Bribris, ursprungsbefolkningen i Costa Rica lät shamanen mig att ta en sten från dem. Bara en enda sten. Till saken hör att detta folk också kallas stenfolket och de har årligen en stenfestival. Jag tog så en sten som såg ut som ett hjärta. När jag kom hem lade jag den på mitt altare. En morgon när jag kom ned för att be vid mitt altare såg jag att stenen spruckit. Det tog flera månader att inse att stenen sprack när mitt hjärta sprack upp än mer. Det gjorde så ont. Detta hände mig så tre gånger till. Första gången klistrade jag i min naivitet ihop stenen då jag tyckte att den var så vacker. När så stenen spruckit för fjärde gången (på helt olika ställen) kände jag att nu är det nog. Jag gick upp på berget där jag bor och begravde stenen. Då öppnades i ett ögonblick berget så att jag blev ett med hela berget. Jag kunde känna henne, höra henne och se henne i mig. Jag var hon. Jag är djupt tacksam till detta folk och till den kvinna som gjorde det möjligt för mig att komma dit. För mig var det att komma hem och det visste hon hela tiden. Vad vi människor missuppfattar allt när vi inte har förmåga att öppna för andra verkligheter och andra dimensioner.

Denna helg kommer vi att möta en av de Gatekeepers som väntar på att öppna det berg som kommer att ge människan syre från moder jord inre. Det är det steg som behövs för att vi ska kunna ta emot energi från universum. Att vi inte öppnat den dörren har inneburit att mycket av den energi som kommer till jorden inte kan kanaliseras varken till människan eller moder jord. Moder jord behöver oss och vi behöver henne för att allt ska öppnas.

Du kan läsa om min resa och om den uppenbarelse jag hade vid sommarsolståndet. Den som guidade mig till beslutet att ägna hösten år att öppna det berg som jag bor vid. Några dagar senare fick jag en uppenbarelse till. En man kom med ett vadderat kuvert till mig. Jag såg inte hans ansikte, det var skymt av solen. Jag öppnade kuvertet och i det låg en nyckel. Då förstod jag lite mer om varför jag brutit nyckelbenet veckan innan. Denna sommar har tagit mig in i en djup process för att förenas med allt jag möter. Jag förstår att det har varit den ordning som jag väntat på inför denna helg. Första helgen i september är också en förberedelse. Då möts den grupp som bygger en bro över mörka vatten. Vad det kommer att ta oss nu vet jag ej, men jag litar på det som ska ske inför denna helg.    

UNDER DESSA DAGAR ÖPPNAR VI FÖR ATT

• att möta en av de Gatekeepers som skyddar Ängårdsbergen 
  
• möta ”Människan” i alla hennes olika dimensioner
  
• öppna för ”Människans” kärna så att hon kan möta moder jords kärna i hjärtat av allt.    
• tillsammans med naturen ta oss till just den plats där mötet med jorden och universum öppnas. I det behöver vi klara ett antal test.
  
• möta ett förtrollat landskap i stöd av jordens re-mytologisering.