Tillsammans bildar vi ett vackert mönster
Allt som sker i varje steg vi tar verkar på en kollektiv nivå i det mönster vi människor är sammanlänkande. Det gäller varenda tanke, känsla förnimmelse, inre bild, syn, vision, beteende, rörelse osv, Ja, allt vi ser, hör och gör. Vår intuition och multisensoriska förmåga kopplar oss än mer samman med andra människor. Vi tror att ingen hör våra tankar men alla hör dem oavsett om vi sätter ord på dem eller ej.
Vad som skiljer oss från andra djur är vagusnerven. Den innebär att vi behöver social interaktion för att kunna hela våra trauman. Andra vilda djur får inte trauman. De har förmåga att skaka av sig detta i samma ögonblick som de sker. Det innebär också att de inte får överlevnadsstrategier som slår till även om det inte finns fara. Människan däremot fortsätter att vara traumatiserad tills den dag hon med stöd av andra människor och nya situationer kan ta sig igen. Fram till den dagen slår traumaresponsen till i situationer som påminner om ursprungstraumat. Detta gäller också hela samhällen. Gamla trauman håller oss traumatiserade till den dag vi väljer att ta oss igenom dem igen. Det gör att vi är ett traumatiserat folk som i nya situationer som påminner om de gamla öppnar för trauma responerna fight, flight, freeze och follow. Samhälle och grupper kan ta oss närmare den kollektiva själen om vi kan öppna för att ta oss igenom utan att bli re-traumatiserade och samtidigt öppna för det som väntar på att bli levt. Det bästa sättet är att göra detta arbete utan att vi vet vad det handlar om. För det är Totality ett fält som tar oss till det kollektiva medvetandet utan att vi vet vad vi helar på vägen. Möjligen efteråt!
Människan som kollektiv är idag i ett förvirrat tillstånd då hon fortfarande sitter fast i svårigheten att transformera sin individuella själ till nya versioner genom att hämta hem sina själsbitar. Andra vilda djur har ingen individuell själ, det innebär att de alltid är i kontakt via den kollektiva själen. Det kanske är därför de kan hålla energin för oss på denna jord just nu. Faran är överväldigande när vi ser att vi samtidigt själva utrotar de djur som håller energin för oss.
De människor som har kontakt med djuren och deras kollektiva själ har idag en förmåga att öppna människan för den kollektiva själen. Utan dessa människor är vi som mänsklighet andefattiga. Detsamma gäller också de människor som kan ha kontakt med naturens synliga andra osynliga varelser, växter, berg, träd osv. Dessutom har jordens inre platser i denna dynamik en stor betydelse.
Fortfarande är nog människan som kollektiv rädd för det okulta samhällets enskilda individers makt och att detta skulle återskapas. Idag har vi istället skapat det teknokratiska samhällets makt. Att ta sig ur båda dess innebär att vi behöver öppna för att ingen är utvald, alla har andliga och magiska förmågor. Vi behöver också alla delta i det teknokratiska samhällets omvandling från makt till kraft i vår väg att växa ned på jorden som de små människor vi är.
Alla människor, allt levande och också det döda är heligt. Vi har gemensamt att öppna våra hjärtan för att verka i världen. Då öppnas space för att skydda dessa hjärtan. Vi befinner oss just nu i en helig tid och på en helig plats!
Hur visar sig den kollektiva själen
I varje steg vi tar på jorden visar sig den kollektiva själen. Om vi kunde landa mjukt i att vi hör samman som ett och samma folk på hela jorden skulle allt se fullkomligt annorlunda ut. Det är inte brist på naturtillgångar och resurser. Vi behöver ge varandra lika värde och behöver sluta fred med oss själva och andra. När vi öppnar för att vara i totalitet med vad vi än möter är livet där. Vi lever alla i en illusion som står i vägen för det som är verkligt. Vi brottas med frågor och saker som i ett större sammanhang är ganska meningslösa. Det som livet bär är mellan liv och död som får oss att öppna för vår skörhet och nakenhet bortom alla masker och spel som pågår. Den kollektiva själen ser allt, också vår egen själ som kämpar och flyr sina gamla liv om offer och förövare. Dessa vackra ord säger allt:
”Ingen annan är ansvarig för de sår du bär. Om ingen tar ansvar kommer allt att pågå som det alltid gjort. Krig kommer fortsätta och alla kommer att ljuga för sig själva. Vi behöver ta ansvar och hela våra egna sår, inte komma över dem. Vi behöver gråta och förstå andra i hela världen. Vi är mödrar och fäder och mormödrar/fäder och farmödrar/fäder. Vi behöver bli dem vi är. Vi måste sluta följa vårt karma. Profetian är samma över hela världen, det handlar om att sluta fred med oss själva och alla andra. Obalansen handlar om att någon vill ha mer än andra och där går vi förlorade. Vi kan inte beskylla någon annan för våra sorger, vi har alla varit mördare och blivit mördade i många tidigare liv, så varför skylla på andra! Vi måste förlåta oss själva och alla andra. Vi kan inte låta våra barn ta över allt detta.” Maria Alice Compose Freire från The Thirteen grandmothers.
Om vi verkligen skulle ta in dessa ord skulle världen och allt som sker vara på ett helt annat sätt. Det är människans lott att ta sig igenom alla dessa liv. Inte genom att gå tillbaka utan genom att öppna för vad som vill visa sig i detta liv. I det vaknar den kollektiva själen för den vet att bit för bit kommer vi att ta oss hem till vårt ursprung. Där och då kan vi tanka in till den kollektiva själen. I allt vi möter finns tecken och i dem vi kan se vårt nästa steg. Ingen människa blir färdig till sitt ursprung men väl med sin historia. När vår historia transformeras är allt kärlek. Ja också de hemskaste delar av dem. Det går att omvandla allt, också ondska. Den kollektiva själen visar sig i allt vi gör för att expandera det kollektiva medvetandet. Det börjar alltid med vår egen själ och vårt eget medvetande.
En vacker dag i hjärtats inre frid och frihet, då öppnas ljuset. Ja, det magiska ljuset. I livets kärna i totalitet med allt som öppnas blir vi ett med det som väntar. En gång är det en blomma, en annan gång ett berg, en tredje gång en människa och så till slut hela mänskligheten. I smärta och kärlek brottas livet nu i fredens och frihet kapitel. Det är som att vi alla på olika sätt vänder blad i livets bok. Det som sker är också gamla mönster men bakom dessa illusioner pågår en annan verklighet. Den verklighet som egentligen är livet. Vi kallar den kärlek, vi kallar den ljuset som bär, vi kallar den urkraft ur hjärtats öppningar till livets kärna. Till det förs vi sakta, det som livet handlar om när ett helt folk ska bryta igenom till en ny dimension. Detta folk är alla vi som mänskligheten tillhör. I vördnad, respekt och kärlek till alla oss som nu väljer att trampa upp en ny stig.
